Dagens Nyheter – 18 april 1866, sida 2

Ett sådant sträfvande finner man i en här nyss, på tyska språket utkommen skrift med titel: Der Mineralreichthum der schwedischen Provinz Norrbotten und der Fisensteinlager Gellivara. kKine volkswirtschaftliche Skizze von Otto Blaneck (Mineralrikedomen i svenska JlJandskapet Norrbotten och Gellivara jernmalmsfält. Ett nationalekonomiskt utkast af Otto Blanck.) Denna skizz af en här bosatt tysk börjar med cen väl sammanfattad öfverblick at Sveriges stora naturliga rikedomar och de hinder för deras vidsträckta och ändamälsenliga användande, som en falsk handelslagstiftning och deraf föranledd missriktning i den enskilda företagsamhten -uppstaplat. Författaren visar också huru inträdandet på frihandelssystemets bana och kommunikationsanstalternas utvidgande och förbättrande hälla på att befordra Sveriges industriella utveckling. Han öfvergår derefter till en skildring af öfra Norrlands skogsoch mineralikedom samt egnar synnerlig uppmärksamhet åt Gellivaras oerhörda malmfält, för hvilkas tillgodogöraude på ett fördelaktigt sätt man icke kan annat än önska det bästa. Skriften, sont beledsagas af en karta öfver Norrbotten, utmärker sig genom en målande stil och vittnar om synnerlig klarhet och öfverblick. Det teamtruiska högmålet Den lilla feberparoxysm, som uppenbarade sig hos en insändare 1 Dagligt Allehanda för torsdagen den 12 dennes, i unledning af den oskyldiga underrättelsen dagen förut 1 Dagens Nyheter, att biljetterna vid uppförandet ar operan lugenotterna onsdagen i förra veckan voro så eftersökta att köparne stodo 1ikö, synes äunu icke hafva alldeles lagt sig, att döma af en ny emot 0ss riktad insänd artikel 1 Allehanda för. 1 förrgår. Taktiken i denna sednare artikel går nu ut på att söka få Allehandas publik att tro, det ifrågavarande notis i Dageus Nyheter skulle härledt sig ifrån ingenting mindre än ett helt kotteri, som på köpet har en chef, men att deremot förnekandet 1 den förra imsända artikeln af vår uppgift, och den hetta som med anledning deraf uppenbarade sig, icke hade nägot sådant ursprung. För den stora allmänheten torde det vara af föga Intresse att fortsätta någon tvist härom, då hvar och en temligen lätt sjelf kan bedöma, hvilketdera har sannolikheten mest för sig. Vi anteckna derföre nu blott med tillfredsställelse den omständigheten, att insändaren den sednare gången icke tilltrott sig att bestrida, utan blott söker med en tvetydighet slingra sig undan hvad som här är hufvudsaken, nemligen sjelfva den uppgift som insändaren första gången hade föruekat, nemligen att kö var bildad, och hvilken uppgifts sanningsenlighet dessutom numera ytterligare kan af oss bestyrkas, medelst åberopande af ett stort antal personer som varit närvarande i köen den omnämnda onsdagen, om insändaren eller redaktionen af Allehanda skulle önska. derom vinna närmare kännedom. Vi hoppas derföre också af Allehandaredaktionens kända oväld, att den, åtminstone på sitt neutrala område, meddelar sina läsare underrättelse härom, samt för öfrigt lugnar sma insändare, hvaremot vi gerna lemna rum för den ati den sednare insända artikeln gifna försäkran, att den förra insända artikeln icke varit skrifven af hr Arlberg, ehuru vi icke sagt nägot sådant, utan endast att den påminte om tonen i en föregående, af hr Arlberg undertecknad förklaring. En damejeanne innehållande svafvelsyra, som i går förmiddag kördes på långkärra och deruuder passerade Södermalmstorg, sprang der sönder och svafvelsyran sprutade ut öfver torset så att stenarne blefvo rödfärg: ade. Polisen öppnade ett par brandposter, skrufvade i slangar och sprutade vatten öfver torget så att syran blef tillräckligt utspädd och bortsköljd. BETER ITOIN Zernbo gamla kyrkas rain vid Mariefred har i dessa dagar varit föremål för södermanland? fornminnesförenings ferksamma omvårdnad. Läng hatva stora sprickor mean koret och dess runda utbyggnad hotat att skilja dessa delar åt och, genom ett fullkovraliot ras af den sednare, beröts a åskådarne anblicken af såväl det smakfulla som det konstfärdiga i medeltidens kyrkobyggnadsstil, hvarom denna utbyggnad vittuar. Nu har dock densamma på fornminnesföreningens bekostnad, genom tvenne starka jernband af 62 fots längd hvardera blifvit qvarhållen vid det ännu återstående af den öfriga kyrkan. Flerw till fall lutande delar