Dagens Nyheter – 18 april 1866, sida 2

Den gamle spratt till. — Hvem kommer hit vid denna tid på dygnet och i ett sådant väder? mumlade hun. Svaret på denna fråga lät icke länge vänta på sig. Efter förloppet af några minuter hördes raska steg och ljudet af klingande sporrar i förstugan. Dörren öppnades. ön person kom in eller, rättare, störtade in i salongen. S — Ehuru jag inte är väntad här, ropadeden inträdande, hoppas jag dock med visshet vara välkommen. i — En son är alltid välkommen i sin fars hus... äfven om han gjort sig förtjent af motsatsen, svarade grefven långsamt och högtidligt. Och han räckte den nyss anlände handen, hvilken denne förde till sina läppar. — God dag, min far, sade han derefter. Derpå bugade han sig för Blanche. — Fröken Baume, din kusin, sade gubben. Den unge mannen gjorde en ny bugning, och hans blick uttryckte den största beundran. Denne nykomne, som infunnit sig så der oförmodadt, var, såsom du redan gissat, ingen annan än grefvens af Baume yngre son hr Philip. Den unge mannen bar sitt regementes uniform. De delar af hans drägt, som icke skyddats mot regnet af hans vida kappa, voro alldeles genomvåta; ty han hade färdats till häst. (Forts.)