Dagens Nyheter – 16 april 1866, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. Polisen. Bedrägerier. Kommissarien för den defektiva polisafdelningen hade för ett par dagar sedan till förhör i poliskammaren upphemtat en gammal känd bedragare, som länge drifvit sitt spel här i staden. Karlen, en f. d. handelsbetjent vid namn Carl August Ekberg, blef redan för ett par månader sedan stäld under tilltal, för det han af flera personer, boende inom Adolf Fredriks församling, narrat sig till visserligen små, men för utgifvarne känbara penningebelopp, mot löfte att i deras namn uppsätta och på slottet aflemna en böneskrift, innefattande begäran om understöd. Penningarna höll han tillgodo med, men uträttade aldrig hvad han lofvat. Slutligen blefvo dock de bedragna supplikanterna, som han länze uppehöll med fagert tal, upplysta om det bedrägeri, derför de varit föremål, och anmälde saken till polisen. Sedan undersökning härom hållits i poliskammaren, öfverlemnades målet för vidare behandling åt Stockholms rådhusrätt. Under tiden tilläts det Ekberg, som under ett vistande i Finland för några år sedan blef straffad för bedrägeri och förfalskningsbrott, att vistas på fri fot, men denna tillåtelse begagnade han endast till att begå nya knep, men han slog sig nu på en annan branche. Han studerade nemligen Dagbladets annonsafdelning mycket noga, och när han läst någon begäran om plats såsom tjensteflicka, gaf han sig tillkänna för den sökande, som han gjorde de präktigaste förespeglingar, i händelse hon ville flytta öfver till Finland. Bedrägeriet lyckades på icke mindre än 7aå 8 ställen, och på alla dessa erhöll han 4 å 5 rdr, såsom han föregaf, till anskaffande af pass och andra nödiga handlingare Slutligen blef han dock fast, men hade då den oförsyntheten att fräckt neka för allting, ehuru de stackars, på såväl penningar som hvarjehanda förhoppningar bedragna tjensteflickorna bestämdt kände igen konom. Äfven detta mål remitterades till rådhusrätten, men Ekberg blef nu tagen i godt förvar, derur det torde dröja, innan han kommer lös. En annan icke mindre värdig, industririddare, förre inspektoren NilsMårtensson, var ifredags inkallad i poliskammaren, för det han lördagen den 7 d:s å LadugårdSlands torg sökte narra sig till ett parti potatis af en dräng vid namn Svensson från egendomen Hufvudstas utom Norrtull. Sedan han väl uppgjort köpet om potatisen, narrade han Svensson att följa sis från det ena stället till det andra, allt under förebärande att skaffa penningar, men uppenbarligen helt annat ändamål. Svensson var honom imellertid för slug och släppte icke af sin man, förrän han fått åter sin vara eller också penningar. Slutligen kom drängens husbonde tillstädes, och då Mårtensson icke kunde fullgöra det köp, han afslutat, anmäldes saken i traktens polisvaktkontor. Då målet häröm i fredags förekom i poliskammaren, inställde sig M. och företedde ett slags bevis, som skulle styrka, att saken vore i godo uppgjord, men som detsamma ej var egenhändigt skrifvet af egaren till Hufvudsta, löjtnant Wibom, ålades Mårtensson återkomma en annan dag och styrka sin uppgift derom, att affären blifvit uppgjord till målsegandens belåtenhet. — Dylika industriknep förefalla nästan dagligen å salutorgen härstädes, och det är icke första gången Mårtensson varit framme, hvarför ofvanståiende tilldragelse omtalas såsom en varning fär andra.