Dagens Nyheter – 14 april 1866, sida 2

nn SHU Här syntes svarta gestalter med tillhjelp af jättelika pustar hålla de olika eldarne vid lif. Der voro andra figurer, icke mindre fantastiska, sysselsatta med att röra om den smilta metallen i rykande diglar. Somliga förde stängerna under hammarne; andra voro sysselsatta med sjelfva myntpräglingen. Det var en rastlös verksamhet, men på sätt och vis öfvernaturlig. Alla dessa menniskor tycktes arbeta i djefvulens tjenst. Som vi minnas, hade herr Tremblaye stannat, der trappan krökte sig; derifrån hade han utsigt öfver hela det underjordiska hvalfvet. Esmeralda som gått några steg före honom, vände sig om och frågade: — Nå, hvad säger du? Hon pekade dervid på den sällsamma tafla, de hade framför sig och som vi i aldra största korthet beskrifvit för läsaren. — Det är förskräckligt och — skönt, genmälde vår hjelte? -—— Huru tycker du dina undersåter taga sig ut, sedda på något afstånd? — Jag tycker att de mycket likna de förfärliga skräckbilder, den menskliga fantasien skapat, och som af vidskepliga personer fruktas kanske mera för sitt ohyggliga utseende än derföre att de antagasvara det ondas representanter... — Du menar satan och hans omgifning? — Ja: — Åhja, dina kära undersåter ha allt litet tycke med det herrskapet... — Säg snarare mycket.