Dagens Nyheter – 14 april 1866, sida 2

Domen öfver polismästaren Wallenberg, Svea hofrätt har under den 13 dennes meddelat utslag i det åtal, som af advokatfiskalen i Svea hofrätt Billbergh, efter anmälan af justitiekansleren, väcktes mot polismästaren Adolf Jacob Wallenberg för hans förfarande i egenskap af polismästare under det gatuoväsende, som egde rum i hufvudstaden den 6, 7 och 8 mars 1864. Utslaget omfattar flera ark, innehållande en sammanfattning af åtalets särskilda delar, hvarefter hofrättens hufvudsakliga beslut följer, så lydande: Detta med hvad mera handlingarne innehålla och vid undersökningen i målet förekommit, har kungl. hofrätten tagit i öfvervägande; finnande, hvad angår de delar af målet, deri, på sätt ofvan förmäles, advokatfiskalen Billbergh förklarat sig icke mot hr polismästuren Wallenberg föra någon ansvarstalan, skäligt låta vid det sålunda skedda nedläggande aft åtalet i berörde delar bero; och alldenstund upplyst och ostridigt är, att, innan herr polismästaren Wallenberg den 7 mars 1864 gifvit polisbetjeningen befallning att medelst användande af batonger skingra de i upplopp stadda folkhoparne, de omständigheter varit för handen, som erfordras för utöfvande af i lag medgifven rättighet att till hämmande af upplopp begagna vapenmakt, samt omförmälda af herr polismästaren anbefallda, till beskaffenheten mindre våldsamma medel funnits så verksamt, att det krigsmanskap, herr öfverståtbållaren för upploppets stillande påkallat, ej behöft anlitas, och jemväl i öfrigt så ändamålsenligt, att herr öfverståthållaren, efter honom meddelad rapport i ämnet, sjelf förordnat om enahanda åtgärd i händelse oordningarne följande dag förnyades; fördenskull och emedan i fråga om de våldsamheter, som vid verkställigheten af hr polismästarens ofvanberörde befallning polisbetjeningen under genomtågandet af Stadssmedjegatan och Westerlånggatan skulle hafva utöfrat mot enskilde personer endast för af dem fällda oqvädingsord, hr polismästaren, som, enligt hvad han förklarat, nödgats åt en poliskommissarie lemna befälet öfver den afdelning af polisstyrkan, som haft i uppdrag att upprätthålla ordningen i nämnde stadsdel, och således icke sjelf akttagit utan först efteråt erfarit huru uppdraget blifvit utfördt, ej är om olagligt förfarande härutinnan öfvertygad; ty och som, om än, emot hr polismästarens bestämda nekande, kunde anses styrkt, hvad några i målet hörda vittnen sinsemellan sammanstämmande, men i strid med andra vittnens utsago intygat, att den 7 mars vid polisstyrkans an