Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Ett sätt att bli af med folk. Den borgerliga societeten i en af Briissels mest befolkade förstäder hade i förra månaden mycket roligt på ett fruntimmers bekostnad, som med sin en smula allvarsamma gudsfruktan förenar en stor smak för bullrande nöjen. Till hennes olycka älskar hennes man, hr X., hvarken att göra uppseende eller att bråka med kalaser, och hang husliga vanor stå säledes i rak strid med hans makas verldsliga tycken. Ursinnig öfver att aldrig bli förd hvarken på spektaklet eller på balen beslöt då fru X. en vacker dag att hemma förskaffa sig de nöjen man vägrade henne annorstädes. Hon inbjöd, herrn ovetande, ett hundratal personer, en del skriftligen, de andra muntligen, till en liten soirte, som skulle sluta med dans vid plano. Svaren inflöto snart i hr X:s breflåda, och mannen gjorde sig ej samvete af att öppna dem, ehuru de voro adresserade till hans fru — kanske just emedan de voro adresserade till hans fru, — och aktade sig väl att meddela dem åt henne, som ej heller kunde begripa denna tystnad af hennes inviterade. — Min kära hustru, sade mannen för sig sjelf, envisas att kalasa. Häromdagen, då jag återkom från min byrå, uttröttad, räknande på att få äta middag 1 fred, läsande min tidning, fann jag i min salong tjugo personer i stor toilett installerade, hvilka icke väntade på någon annan än mig för att sätta siy till bords. Jag fick lof att ta på mig min svarta frack, fjettra mig i en hvit halsduk, öfverlemna min källare till plundring och hålla god min inför dessa påtvungna gäster. Det der skall inte hända mig mer, jag skall sätta en gräns för dessa galna förströelser. Tillfredsställd med denna monolog, satte sig hr X. vid sitt skrifbord och skref med sin pryd