Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 2

Anteckningar från Norrland. Sommaren år 18565 gjorde jag en färd längre än vanligt uppför den vackra Ängermanelfven. Turisters v mnliga vändpunkt är Sollefteå. Vägen emellan Hernösand och Sollefteå är onekligen mycket vacker. Denna resetur har äfven den stora fördelen att kunna göras fram och åter — 20 mil — på 2:ne dagar ombord å en beqväm ångare med försvarligt g20d restauration. På seduare tider, d. v. s. sedan vår nuvarande konung såsom kronprins vågade sig ända upp till Nämnforssen i Lidens socken, 4 mil ifrån Sollefteå, har den egwudomligt vackra Resele ådalen samt de storartade forssarne inom den ofvanför belägna Lidens socken blifvit mera kända och Nämnforssen besökes numera af flera resande. Som Angermanelfvens flodsystem är det största och vidlyftigaste i vårt land torde det kanske intressera läsaren att derom få närmare kännedom, särdeles som elfven är känd både inom och utom Norrland för den stora verksamliet, som sommartiden råder vid dess stränder i och för fortskaffning at skogseffekter. Den norra grenen, i anseende till vattenmassan den rikaste, går igenom Tåsjö, Bodums, Fjellsjö, Ramsele, Lidens, Resele och Eds socknar. Olvanför Täsjön har denna gren tvenne af sina källor. Faxelfven, som uppriuner i Frostviken i Jemtland, samt Sköjdellven ifrån sjön med samma namn I Wilhehnina socken af Westerbottens Lappmark, förena sig ofvanför den 2!2 mil långa Tåsjön. Pmellan Tåsjön och