Dagens Nyheter – 13 april 1866, sida 1

TROTS ANA OT LITA TSAREN MAT INNE 22 AE TRI HN SE YRAN SONETTER Man har nu i stället företagit sig att tillverka en portståndare af trä, som naturligtvis får hålla så länge den kan. Den gamla portståndaren, som var totalt afbräckt på omkring en tredjedel från dess öfre ända, får dock med denna öfre ända göra tjenst tills vidare; hopskarfvad med träståndaren, som utgör den återstående nedre två tredjedelen. Den gamla jernståndaren skulle nu dock, när Stafsjö bruk ej kunde uppfylla sitt åtagande, hafva kunnat hopskrufvas och på ganska kort tid i nödfall repareras samt provisionelt användas till sitt ändamål, om icke ingeniör Rothstein låtit sönderslå nedre delen af portståndaren för att åtkomma den ståldobb, hvarå ståndaren hvilar, och applicera den till den nya från Stafsjö nu uteblifna. Emellertid kan med säkerhet antagas, att arbetet med slussportarne kommer att upptaga hela nästa vecka. N. D. A. Angående vår blifvande exposition. Att vederbörande, hvilka öfvertagit arrangemangerna för expositionen, ämna på det mest högtidliga sätt inviga densamma taga vi för afgjordt. En annan fråga blir dock om centralkomitetn är nogsamt bekant med alla de förberedelser som erfordras för en dylik änaugurationsfest. Att musiken, likasom vid expositionernas öppnande i London och Paris, utgör en oumbärlig beståndsdel, vet hvar och cn. Men för att få densamma komponerad ien värdig och upplyftande stil erfordras tid och kanske ett par veckor för körernas imstuderande. Hvad den sistnämnde punkten beträffar torde Stockholm numera kunna prestera omkring fyra hundra (400!) sångare, och sikert äro alla dess: veredvilliga att medverka vid en så betydelsefull festlighet. Enligt vår åsiet kan en dylik jättekör endast tillfredsställande understödjas genom härvarande regementsmusikkårer, hvilkas personal torde uppgå till tvåhundra. På sådant sätt tro vi att en storartad och ändamålet värdig effekt kan åstadkommas i den kolossala expositionslokalen, hvilken bör lämpa sig särdeles bra för musik. Såframt vi vilja följa utlandets exempel skulle ifrågavarande del af invigningsprogrammet inskränka sig till en marcia macstoso, en hymn ock en jubelsång. Generalmajoren frih. Few. sex har under någon tid legat mycket illa sjuk, så att man knappt haft hopp om hans tillfrisknande. Generalen hade varit ute på en promenad, derunder han, i följd af det då ruskiga vädret, fått vatten i sina stöflor, och, återkommen till vestibulen, hade han afdragit dem och uttömt det i dem befintliga vattnet, hvarefter han åter pådragit dem, samt derefter helt sorglöst qvarstätt någon stund på den kalla stentrappan. — Följden häraf blef en stark och häftig sjukdom, som höll på att bortrycka cn af svenska armens skickligaste officerare. Dödsfall. F. d. statsrådet, generalmajoren m. m. Carl Ludvig von Ilohenlausen dog i Linköping den 7 april, i en ålder al 79 år. Den aflidne var född den 2 oktober 1787 på Sveaborg; kadett vid Carlberg 1799; fänrik vid Andra lifgardet 1803; löjtnant derstädes; kapten 1811; major i generalstaben 1814; riddare af Svärdsorden 1816; öfverste-löjtnant i generalstaben 1821; afsked från gardet 1822; öfverste i generalstaben 1829; major vid Westerbottens fi tjägare-regemente 1837; öfverste och chef för Westerbottens fältjägare-korps 1841; adjutant hos H. M:t konungen s. å.; kabinetts-kammarherre; general-adjutant i armen 1842; öfverste och ehef för Första lilgrenadierregementet 1845; statsråd och chef för landt