Dagens Nyheter – 12 april 1866, sida 2

Om inteckningshafvares säkerhet sedan egendom brunnit. Under förl. år väcktes mycket bekymmer hos iuteckningshafvare genom ett förekommet rättegångsfall, som visade att braudskadeersättning möjligen kan till större eller mindre del gå förlorad för -inteckningshafvare i fastighet. Nu har åter förekommit nägot som kan bidraga till utredande af förhållandet. Kommissionslandtmätaren J. G. Loberg, hvars egendom under M 2 qvarteret Paudora vid St. Nygatan, här i staden, den 23 sistlidne mars af vådeld skadades, hade hos Stockholms brandförsäkringskontor yrkat att. utbekomma det belopp 16,505 rdr 50 öre, som brandkontoret erkänt till betalnidg: Emellertid hade en inteckningsegare, hvavs i egendomen intecknade fordran hvarken var förfallen eller ens till betalning uppsagd, hos brandförsäkringskontoret yrkat, att till säkerhet för hans fordran måtte innehållas ett densamma motsvarande belopp 15,000 rdr. Till följe häraf hade koutoret hos öfverståthällareembetets kansli insatt hela beloppet samt hänvisat Loberg att derstides anmäla sig för summans utbekommande, enär det ej tillkomme direktionen för kontoret att afgöra tvisten emelllan försäkringstagaren och iuteckningsMed denna åtgärd var dock ej komissionslandtmiätaren Loberg belåten, utan instämde genom sitt ombud, vice häradshöfdingen O. A. Beckman, brandkontoret, med påstående att detsamma, oberoende af den verkställda depositionen, måtte åläggas att utgifva brandskade-ersättniugen jemte ränta och lagsökningskostnad, enär dels försäkringstagaren hade uppgjort sitt försäkringsaftal med kontoret och icke vore skyldig att infinna sig hos någon annan, för att beloppet mottaga, samt dels brandförsäkringsaftalet vore oberocnude af de i egendomen tagna inteckningar, hvilkas innehafvare till brandskadeersättningen icke hade någon rätt, då deras fordringar icke voro förfallna. Det företeddes härvid ett bevis från innehafvaren af inteckniugen på 15,000 rdr af innebåll, att han under för handen varande förhållanden afstod från sin ofvanberörda begäran, hvarefter och sedan brandförsäkrings-kontorets ombud förklarat, att han å koutorets vägnar ej hade något att erinra emot sökandens rättighet att lyfta det i öfverstäthållareembetets kanslis vård insatta beloppet, och sökandens ombud afstått från anspråket på ränta och lagsökningskostnad, det beslut fattades att det deponerade beloppet skulle till sökanden utassigneras. Fråga är redan å bane att genom ett tillägg i brandkontorets reglemente tillförsäkra vederbörande inteckniugshafvare förmånsrätt uti sjellva det brandskadebelopp, som belöper sig å en genom eld skadad, i kontoret brandförsäkrad egendom.