Dagens Nyheter – 9 april 1866, sida 1

Om ändring af röstgrunden vid stadsfullmäktigeval. Boktryckaren Arvid Gumelius i Örebro (tillika utgifvare af Nerikes Alehauda) väckte, såsom en af stadeus trettio fullmäktige, den 15 Dec. nästl. år motion derom: Att herrar stadsfullmäktige för sin del ville förorda antagandet för stadsfullmäktigval af sådan 3-gradig röstskala, att en bevillning af till och med 15 rdr berättigade till en röst, derutöfver till och med 50 rår till 2 röster, och för högre bevillningsbelopp 3 röster; att fullmäktige, om saken af dem gillas, ville hos magistraten anhålla, att den behagade bereda stadens valberättigade innevånare tillfälle att sammankomma och för deras del yttra sig och besluta i ämnet; samt att, om förslaget röner äfven valmannens bifall, K. M:ts fastställelse må sökas å en sådan vänlig öfverenskommelse mellan Örebro stads valberättigade. Detta förslag var stödt på grunder, som äro mycket väl kända. Det finnes knappt någon man med intresse för det kommunala eller po litiska lifvet, som icke hört eller fört klagan deröfver att några få medlenunar al en kommun, hvilka ega stor inkomst, kunna genom att sätta sig tillsammans, öfverrösta hundratals andra medborgare och ensamme besluta öfver stadsfullmäktigvalen samt sålunda hålla stadens styrelse i sina händer. Man har icke starkt yrkat på en billig förändring härutinnan så länge det hvilande representationsförslagets öde var oafgjordt. Man fruktade då att röra vid kommunallagstiftningen för att ej skrämma den nya riksdagsordningens motståndare. Detta skäl har numera bortfallit. Det fins ingenting som hindrar att yrka på en rättvisare röstskala. Man trodde att Örebro stadsfullmäktige skulle sätta sig i spetsen för en rörelse i denna syftning. Man är så van att Örebro samhälle går främst i all friare rörelse. Representationsfrågan och skarpskyttesaken hafva Örebro att tacka för mycket, och den storartade fest, hvarmed nämnde stad återupplifvade minnet af en man, hvilken för 500 år sedan visade hvad svenska folket förmår emot sin adel och sina prester, bidrog ej litet att lyfta vår tids stämning till den höjd, som för kort tid sedan var nödvändig för att förmå adeln och presteståndet avt afstå från deras sjelfskrifna representationsrätt. Men tyvärr blefvo förväntningarne svikna — icke af Örebro stads invånare, men af en del utaf de stadsfullmäktige, hvilka ett bankbolag och ett bränvinsbolag egentligen tillsatt. Stadsfullmäktiges första utsk otts fleste ledamöter (hrr Abr. Bohlin, Öhrvall, Ad. Clevander, S. Falk och J. W. Gyllander; fabrikören C. J. Eriksson stod ensam emot dem) afstyrkte bifall till motionen. Detta utskott förklarade i första raderna af sitt utlåtande att det ansåg införandet af en