famn! — Och denna qvinna,... denna qvinna, frågade den rosenfärgade dominon, hvem är hon då? Döden, svarade Rolf. Den unga damen tryckte hårdt herr Tremblayes hand. — Ah! utropade hon, jag anar... ni skall duellera om två timma? — Nej, det skall jag inte. — Men då förstår jag ej? — Jag skall icke duellera, återtog Rolf; men jag skall döda mig om två timmar. — Hvad! döda er? -— Ja, Om den rosenfärgade dominon varit utan mask, skulle man ha sett hennes ansigte bli blekt såsom lärft. — Ni dödar er! sade hon med knappt hörbar röst. Rolf bugade sig i stället för att upprepa sitt ja. — Men hvarföre? .. hvarföre? stammade den unga qvinnan. — Ah! det är min hemlighet... Afven jag har sådana. — Ämnar pi låta mig veta denna hemlighet? — Ni har ju ej talat om er egen för mig. — Men jag har lofvat att göra det. — Nåväl, när ni uppfyllt ert löfte, skall jag kanske också tala uppriktigt i min tur. — Svär mig det? — Omöjligt, min fru! ,.. Omöjligt! ... Jag vill icke på några vilkor svärja.