Dagens Nyheter – 7 april 1866, sida 2

Härpå tog Rolf åter upp sin klocka. — Hur tiden går! sade an. Vi ha redan språkat tre fjerdedels timma med hvarandra. — Kom då? .. Kom fort! Och den rosenfärgade dominon fattade herr Tremblaye i armen med mycken styrka och förde honom genom en måangd korridorer som voro fyllda af menniskor, Snart hade de uppnätt stora trappan. — Hvem kan denna äfventyrerska vara? frågade Rolf sig sjelf. Och huru kan hon känna mig? Bland den massa betjenter som i förstugan väntade på sina husbönder, befann sig en högrest och groflemmad lakej, klädd i ett särdeles dyrbart på en gång smakfullt och lysande livre. Så snart den kolossale mannen varseblef den rosenfärgade dominon, steg han hastigt upp, ryckte hatten af hufvudet och bugade sig djupt. — Min vagn, sade den unga damen, Lakejen skyndade ut på gatan. Rolfs förvåning steg till en ofantlig höjd. (Forts.) —