Dagens Nyheter – 6 april 1866, sida 2

t, gjorde han sig gång på fart färdades fran ig denna fråga: — Månne jag icke har hämnats för mycket? Om våra läsare äro intresserade af att få veta, hvilket öde grefve Vertapuy, baron Mornesouche och de tre advokaterna fingo, kunna vi upplysa följande: Chevalier Jacquemets båda medarfvingar hade förblifvit qvarliggande i matsalen helt och hållet utan medvetande, sedan alla andra menniskor lemnat densamma. Likadant var förhållandet med de tre rättslärde. Swraxt sedan Rolf bevifvit sig från slottet, hade betjenterna tagit till flykten. Medan La Rose och de banditer, som ätföljde houom, voro sysselsatta med att bryta upp byrålädor och slå in dörrar, råkade en ibland dem —-— kanske icke alldeles oafsigtligt — att antända en gardin; och detta var anledning till eldsvådan. När röken och lågorna inträngde i matsalen, väcktes grefve Vertapuy och en af advokaterna ur siv dvala genom den starka hettan. Dessa båda olycklige kröpo utefter golfvet fram till en al dörrarne, i afsigt att uppnå trappan; men elden stängde vägen för dem; En enda möjlighet till rädduing återstod dem ännu: de kastade sig ut genom hvarsitt fönster. Långt itrå än att komma oskadde ned, såsom de förmodligen hoppats, krossade den ene hufvudskålen och den andra bröt af ryggen i fallet. Båda två dogo ögonblickligt. Hvad de två andra lagkarlarnue och baron Mornesoucke beträffar, blefvo de qväfda al röken. Alla fem voro dåliga mennuiskor. Samma omdöme kan man fälla om chevalier Jacquemet.