Dagens Nyheter – 5 april 1866, sida 3

Kandet enhälligt aterremitteradt Ul utskottet: Smitt och godt från Norrköping, den 31 mars. Grön jul, hvit påsk Det gamla ordspråket har fullt besannat sig, ty hvit är vår jord, om också inte fullkomligt snöhvit, så åtminstone smutshvit, och landtboarne, som besöka torgen, begagna företrädesvis slädar och bjellror, under det rullandet af vagnshjul, som nu på någon tid ej hörts på våra gator, åter börjat blifva den musik, som stör vår nattro tills vi åter blifva vanda vid den. I dag, påskaftonen, hafva vi ett förträffligt väder med 5 graders värme, så att den hemåt vändande Blåkulla-societeten har fått godt reseväder, hur det då kunde vara i går, då det snöslaskade hela dagen. På isarne i skärgården är ännu ej solens verkan synnerligen märkbar. De yttre hamnarne äro fortfarande isbelagda, och gamla skeppare vilja ej veta af öppet vatten förrän i slutet af den med i morgon ingående, af almanackan, ironiskt nog för i år åtminstone, så kallade gräsmånaden. Lösöre-brandstods-komiten härstädes har settsig nödsakad att begära handräckning af landshöfdinge-embetet för utfående af resterande afgifter till städernas allmänna bolag för försäkring af lösegendom, på grund hvaraf magistraten uppmanar vederbörande restskyldige att lemna liqvid före utgången af denna månad, d. v. s. i dag sednast. Den 20 i nästa månad infordrar styrelsen för städernas allmänna brandstodsbolag extra afgift för 2:ne betalningsterminer med hel årsafgift, med anledning af Carlstadsbranden. Lägg härtill hushyrorna, som skola utbetalas i morgon, så måste medgifvas att april månad ej medför något bekymmerfritt lif för en hel mängd godt folk. Dessa brandskattningar förarga isynnerhet med den förargelse, som framkallas af misstankan, att med en klokare anordning förhållandet kunde vara annorlunda, och denna misstanka är väl också till en del grundad. Några tjenstemanna-tillsättningar, som egt rum å de sistförflutna dagarne, bilda samtalsämnet ör stunden. Främst bland dem står naturligtvis tillsättandet af chefsplatsen vid härvarande postkontor. Regeringen har naturligtvis ej funnit skäl att gå ur de gamla fotspåren. Om det är ett axiom, att den Gud ger ett embete, ger han också förstånd och förmåga att sköta det, så är det ett axiom, som aldrig haft tillfälle att oftare vinna bekräftelse än vid tillsättandet af postmästaresysslorna i Sverige. Det är emellertid en gammal visa, söm jag ej ärnar här variera. Öfverstelöjtnanten vid första lifgrenadier-regementet Henrik Sundevall blef den lycklige. Hr S. är åtminstone ett provinsens barn med det bästa rykte om sig såsom embetsman och menniska. Bland de sökande befann sig emellertid en posttjensteman, postinspektoren i Östersund hr E. Sodenstjerna, som i många år förestått, såsom tillförordnad, Norrköpings postkontor, och vid sitt afflyttande till Östersund fick emottaga ett lysande vedermäle af härvarande affärsmäns belåtenhet, och af samma affärsmän, om jag ej är illa underrättad, nu blifvit på petitionsväg till H. M. Konungen rekommenderad till hågkomst. Men här hjelpte hvarken utmärkt duglighet eller petition och inte heller innehafvande adelskap. Tempora mutantur! Herrar affärsmän härstädes kunna dock trösta sig någorlunda, så länge de få behålla den nuvarande postkontorsföreståndaren, herr kontrollören Ryding, som är en skicklig och human tjensteman, och på den grund önska de säkert att hr öfverstelöjtnanten, som så många af sina vederlikar, må anse den nya platsen för en sinekur. En annan utnämning är herr fabrikören F. A. Friebergs till musikdirektör vid första lifgrenadierregementet. Lika visst, som jag håller före att regementets musikkår har genom denna utnämning tillskyndats en vinst, då hr Frieberg oftå uppträdt som god ledare af större musik och gjort sig känd som lycklig kompositör, skicklig arrangör samt exekutör å piano, lika visst vill jag hoppas, att genom detta arrangement en länge hyst önskan att få hit förlagd den ena af våra regementsmusikkårer skall nu blifva realiserad. Denna hitförflyttning af det ena regementets musikkår har varit vid flera tillfällen projekterad med verkligt allvar i början af 50-talet, då den dock strandade på hr John Swartz farhåga, att musikkårsledamöternas barn och enkor skulle falla stadens fattigvård till last. Läsarechefernas ansträngningar till trots, blef hvarken skolläraren Lundmark eller machinisten Johanson utnämnd till bönpredikant vid arbetsinrättningen, utan en veritabel statskyrkoprest, läraren vid Gustavianska barnhuset P. M. F. Holmqavist. Intriger å läsarnes sida hafva ej saknats för att vinna plats åt guldgossen Johanson och till och med hotelser sägas varit använda, för att afhålla Holmqvist från att söka platsen. Motståndet var dock för kompakt, för att kunna besegras, ehuru särskilda förböner hållits, enligt hvad som berättas, i kapellet östantill för Johansons utnämnande. Ehuru härvarande trichinbyrå, under apotekaren Lennmalms ledning, ej aflagt några särdeles talande bevis på nödvändigheten af sin tillvaro, hafva herrar stadsfullmäktige dock beslutat inköpandet af ett dyrbarare mikroskop, på ansökan af f. d. apotekaren A. Marin, som ämnar öfvertaga ledningen af byråen efter herr Lennmalm, som snart afflyttar från staden. Sekreteraren hos stadsfullmäktige framlade vid fullmäktiges sista sammanträde förteckning på dem af herrar stadsfullmäktige, som gjort sig förfallne till böter för förfallolöst uteblifvande vid sammanträdena under förlidet år. Böterna uppgingo till endast 30 rdr. Jemförelsevis med de föregående åren hafva herrar fullmäktige varit mindre försumliga i år än de föregående åren. Thomas. (Insändt.) (Ingändt Y