Dagens Nyheter – 5 april 1866, sida 3

sAllee UV VEM OO VM NA vr Mm uttalade sig, ehuru med mer eller mindre skärpa mat det uppförande, som en eller annan afkonungens rådgifvare låtit komma sig till last vid afslutandet af handelsoch sjöfartstraktaterna med Frankrike. Konstitutionsutskottets sätt att utan tillräcklig motivering för det resultat, hvartill detsamma kommit, affärda flera anmärkningsvärda statsrådsbeslut, drabbades äfven af ett rättvist klander från flera talares sida. De, som sålunda uttalade sina åsigter, voro doktor Säve, kontraktsprosten Janzon, hofpredikanten Wahrenberg, doktorerna Björkman och Sandberg, prosten Lundholm, kyrkoherden Wennerström, doktor Lindgren (som dock ansåg en del reservanters offentliga uttalanden mindre grundlagsenliga, såsom framkallade genom läsning af statsrådsprotokollen och således på visst sätt stridande mot tryckfrihetsförordningen), doktorerna Ljungdahl, Falk och Rundgren, biskop Anjou och doktor Söderberg. I borgareståndet klandrade hr Sääf det sätt, hvarpå konstitutionsutskottet behandlat de inkomna anmärkningarna, och instämde i grefve Mörners och hr Ramsays reservationer. Hr Ridderstad gillade visserligen utskottets åtgöranden härutinnan, men ansåg deremot den anmärkning mot regeringen med skäl kunna göras, att den i fråga om de dansk-tyska förvecklingarna icke visat nationen fullt förtroende, i hvilken anmärkning hr Blanehe instämde. Hr Ljungberg ansåg, att utskottet bort framställa en närmare utredning af regeringens åtgärder i flera anmärkta hänseenden. Det vore nemli gen icke tillräckligt att endast säga, att regeringen icke begått handlingar, hvarför den kunde ställas till laga åtal. I en dylik decharge låge nära nog ett förnärmande mot regeringen, af hvilket den icke gjort sig förtjent. Herr Witt, Gahn och Carlen sökte fritaga utskottet från beskyllningen att icke hafva egnat frågan nödig utredning. Det hade i detta hänseende gjort allt, hvartill det hade grundlagsenlig rätt och skyldighet, ithy att det endast har att tillse det icke någon regeringsåtgärd är mot grundlagen eller allmän lag stridande. I bondeståndet upptog denna fråga hela förmiddagen. Af flertalet bland dem, som yttrade sig, yrkades, att konstitutionsutskottets memorial skulle med ogillande läggas till handlingarna. Å denna sida framhölls af Medin, Forssbeck, Carl Ifvarson, Rydström, Johanves Andersson från Elfsborgs län, Anders Gudmundsson m. fl. synnerligast tillsättandet af tullkomitn i en sådan riktning och med den instruktion, som ständerna förut förkastat, äfvensom räntans frigifvande, i strid mot bondeståndets särskilda påminnelser derom vid förra riksdagen och i en tidpunkt, som, åtminstone för jordbruksinteresset, var ganska ogynsam. Deremot uppträdde till försvar för ministeren Carl Anders Larsson, vice talmannen Anders Eriksson, Hörnfeldt, Jonas Andersson, Ola Jönsson, Rundbäck, Sven Nilsson, Svensen och Uhr med flera, hvilka ansågo reservanterna endast hafva fäst sig vid högst obetydliga anmärkningar, ehuru det ingalunda varit brist på vilja att ertappa så många och så graverande fel som möjligt. Vidare framhöllo denna sidans talare det egna deruti, att reservanterna denna gång utgjordes af 5 adelsmän och 4 prester, men ingen enda från de folkvalda stånden, då man vid föregående riksdagar haft motsatt erfarenhet om de håll, hvarifrån anmärkningarna ledt sitt ursprung. Sedan derefter diskussionen förklarats slutad tillkännagaf talmannen att han icke mot grundlagens bud kunde framställa den af Medin yrkade propositionen att med ogillande lägga betänkandet till handlingarne. Vid derefter framställd proposition huruvida ståndet gillade det föredragna betänkandet, blef detsamma godkändt. Medin begärde derefter ordet samt äskade att talmannens propositionsvägran måtte blifva dragen under konstitutionsutskottets pröfning. I anledning häraf hänskjöt talmannen till ståndet huruvida detsamma gillade eller ogillade hans vägran att framställa den ifrågavarande propositionen, och efter begärd och anställd votering godkändes talmannens åtgärd med 47 ja mot 37 nej. Förslaget att konungen ej må utan riksdagens samtycke blifva regerande furtse af utländsk stat, antogs af presteoch borgarstånden att hvila till grundlagsenlig behandling vid nästa riksdag. I aftonens plenum fattade adelu och bondeståndet samma beslut, det förstnämnda ståndet, efter en liflig debatt, genom votering med 64 röster mot 57. Frågan om anslag till utvidgande af bangården vid Clara sjö m. m, Borgarståndet biföll genom votering med 29 röster mot 23 att för nämnde ändamål anslå äskade 500,000 rdr, hvaremot presteståndet afslog utskottets betänkande i samma ämne med 26 röster mot 18. — Bondeståndet fattade i aftonplenum enahanda beslut som presteståndet. Adeln beviljade deremot i sitt aftonplenum det begärda anslaget med 66 röster mot 39. Som 2 stånd stannat mot 2, kommer anslaget