Dagens Nyheter – 3 april 1866, sida 2

en mycket förnäm herre, som reste incognito i ett lika vigtigt som hemligt ärende åt hans höghet hertigeu-regenten. Må vi tillägga att ingen af dessa män skulle ha kunnat förråda Rolfs verkliga namn, om de aldrig så gerna velat det; ty de voro alla fullkomligt okunnige om detsamma. Men orden: förnäm herre och hemligt ärende åt regenten — frambragte öfverallt den bästa verkan. Dessutom hade chevaliern för vana att betala kungligt och strö pengar omkring sig hvarhelst han kom. — Min herre har skickat bud efter mig? frågade värden. Ifan skulle gerna ha velat säga ers nåd, men han vågade icke. — Ja, svarade Rolf. Sätt er ned, jag ber... — Eu sådan ära! — Vi komma kanske att språka något längre. Jag vill ha vissa upplysningar af er. — Jaså, upplysningsr... sade värden med d-una misstrogenhet, som utmärker befulkuingen i Picardie. — Det är af vigt för franska staten att ni talar uppriktigt, sade Rolf i högtidlig ton. Värden bugade sig. — Min herre; sade han derefter, jag skall öppet och efter bästa förstånd och vetaude besvara de frågor ni behagar ställa till mig.... För att kunna gagna staten vore jag i stånd att förråda hvilka mig anförtrodda bemhgheter som helst. — Nå, säg mig till en början om ni länge varit bosatt här i trakten. — Jag är född i denna provins och har aldrig i min lefoad varit utom dess gränser, fast jag nu är femtiofem år.