Dagens Nyheter – 28 mars 1866, sida 1

oe (rr fått ett djupt sår i högra axeln, som vållade mycken blodförlust. Lyckligtvis hade ingen muskel eller nerv träffats, -hvadan Rolt till en början kunde handtera sitt vapen rätt bra. Men kraften i armen försvaun efterhand till följd af det ymniga blodflödet, och vår stackars hjelte insåg snart att han måste duka under, så vida icke någon synnerligen gynnsam slump komme honom till hjelp. Han afvek då från alla fäktkonstens, och äfven klokhetens reglor samt störtade sig i vildt raseri öfver sin fiende, med fara att bli genomborrad af dennes värja. Det var endast en möjlighet bland hundra att. detta ursinniga försök skulle lyckas, och dock — lyckades det. Rolfs vapen trängde in i markisens strupe med sådan häftighet att spetsen deraf stack ut på bakre sidan af halsen. Herr Avizae uppgal icke ett rop, icke en suck. Han blef likasom slagen af åskan och skulle ögonblickligt ha fallit till gollvet, så vida ej chevaliern med sin värja hållit kouom upprätt. Han föll först när herr Tremblaye ryckte sitt blodiga vapen ur såret. Rolf stack värjan i slidan, utan att ens ge sig tid till att torka af densumma, och utropade: — Nu till min hustru! Och oaktadt sin tilltagande matthet, sprang han in i det inre rummet. Han genomletade alla vinklar och vrår af detta, utan att finna den han sökte. Venus hade försvunnit! Rolf kunde knappast tro sina ögon och Jakob delade hans förvåning. Båda visste med säkerhet att den unga qvinnan icke passerat genom biblioteket. Men huru hade bon då kommit ut ur rummet, när detta icke hade något fönster och blott en dörr, den som ledde till bi