Konungamaktens högra och veastra hand. TLandsortspressen börjar vakna. Den märker att här är farliga saker 1 görningen, och den begynuer med kraft att utvala sig emot dem. Den inser att det vore alltför vädligt om konungamakten fiuge tillfälle att, i fall den så behagade, omintetgöra alla de goda följderna af representationsreformen, dels genom att förvandla hela folket emåningom till blinda soldater, dels genom att sprida medelst en gratistidning läror, hvilka kanhända blefve stridande mot folkets bästa. Frankrike under Napoleon är i begge afseendena ett afskräckande exempel för oss. Man kan tycka att det ej är farligt att göra hela folket till soldater, emedan vi hafva en regering som ej vill tyrannisera oss. Men den nya försvarsplanen skulle verka för en lång framtid, och redan för den närmaste stå de adliga reservaunterna färdiga aut rycka åt sig väldet när de kunna. Den landsortstidning som först rätt inträngt i det innersta väseudet af de begge kungliga propositionerna: om anslag för att gratis utdela Posttidningen till alla kommuner i riket och om att småniugom förvandla beväringen till en stående arme, är Östyötha Correspondenten. 1 sitt numm r för nästl. fredag har den två artiklar om dessa äranen. Ur den ena af dessa meddela vi följande: Att döma af de många till ständerna öfverlemnade kungl. propositionerna och särdeles af några af dessas egenskaper, kan man, utan allt misstag, säga: att regeringen i sista stunden velat smida, medan jernet var varmt. -Tvenne kungl. propositiouer belysa i detta fall, vi skullc tro, fullkomligt klart förhållandena. Den en: af dem utgöres af förslaget till armeus reorga