Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. fett Köpenhamnsbref till Lunds Veckoblad läser man följande historia: Liksom andra dödliga behöfver hr Ploug emellanåt också ett par nya permissioner och sökte dem i en af våra större butiker. Der var också en annan, honom obekant, herre i samma afsigt. Denne sednare fann ett par, som gjorde honom i hög grad belåten och vänder sig i sin glädje häröfver till den honom också obekante hr Ploug. Der utspinner sig nu en liflig konversation om den främmandes permissioner. Härunder ser Ploug, att H. M:t kommer in genom en af sidodörrarne. Kungen studsar, när han ser den obekante införlifvad i detta samtal, närmar sig genast och efter ett kort God dag, Ploug! ger han ett tecken till den andre, i det han strängt uttalade det enstafviga ordet: Hansb Har man nånsin sewt en person springa till sidan för en orm, som plötsligen hväser för hans fötter, så har man också en träffande bild af det språng, hvarmed prins Hans (konungens broder) utan afsked aflägsnade sig från Ploug. Han hade stått på en mina — men han räddade sig ännu, innan den exploderade; han hade talat med Skandinaven, med demokraten, med... ja, hvar finnes ett uttryck, som icke nu kunde passa in i prinsens tankegång? Han hade undgått faran, och han tackade gudarne. Men man säger, att hr Ploug endast såg efter honom, ryckte på axlarne och log. Kuriös annons. I Posttidningen lästes häromdagen bland legala annonser följande: De saker, som pantsattes 1865 för hyra hos mamsell Danielson i huset M 1 Köpmantorget, erinras att sednast inom den 25 mars dem ut lösa, annars förlorar han sin rätt dertill. MNiagarafallet försvunnet. I en tidning, som utkommer i Rouen stod i början af denna månad att läsa ett bref från herr Byng, som är ledamot af vetenskapsakademien i Filadelfia, och hvaruti berättades att nämnde vattenfall, som man hittills ansett för det väldigaste i verlden, skall vara nästan jemnadt med jorden, om uttrycket tillåtes. Hr Byng berättar i sitt bref att under ett förfärligt dån Hudsonflodens vatten sprängt sig igenom den bergsvägg, öfver hvilken vattnet hittills kastat sig ned i djupet derunder. Genom språngningen hade uppkommit en mycket stor öppning. I början flödade vattnet nu dels genom denna öppning och dels sin gamla väg derofvan. Men klippstycke efter klippstycke lossnade efterhand och slutligen var hela den bergsväggnedbruten och bortförd som hittills stått i vägen för flodens jemna lopp. Hr Byng berättar också att de våldsamma rörelserna ryckt bort en god del af stranden på den amerikanska sidan af floden och att fallet numera är fördeladt på en längd af 10,000 fot. Son vi icke ha äran närmare känna hvarken hr Byng eller Le Nouvelliste de Rouen, så vilja vi icke gå i god för historien. Möjligen kan den vara en anka — stor som Niagara. En apokryfisk svensk. I den uti Paris utkommande tidningen La Patrie för den 14 mars läses följande historia: Bland de promenerande, som i söndags strömmade till Elyseiska fälten, märkte man en rik utländning, furst L., åkande i en slags droska som drogs af sex norska hundar. Då fursten hunnit fram till stora rundeln, fann han sig generad af folkmassans unyfikenhet och vände om för att fara hem will sitt hotell. Furst L., som endast för två dagar sedan kom till Paris, tillhör den högsta aristokratien i Sverge. — Sannolikt kommer han snart att ånyo visa sitt ovanliga spann.