Dagens Nyheter – 27 mars 1866, sida 2

XIV. Det magiska kabinettet. Rolfs blickar fästade sig begärligt på den omnämnda öppningen. — Der äro de! mumlade han. Han lyssnade och urskiljde ljudet af en röst som hade samma ljufva uttryck som hans hustrus. Hans vrede upplågade ännu mera, och han skulle ha rusat in genom dörren, om ej Jakob, som gissade hans tankar, sakta vidrört hans arm och gJort ett tecken som betydde: — Vänta! Jakob tog en dubbelstege som för böckers nedtagande fauns i rummet och ställde densamma framför dörren. Rolf skyndade upplör stegen, och ett sällsamt, fantastiskt skådespel träffade haus blickar. Det iure rummet var af medelmåttig storlek och beklädt med tapeter, hvarå allehanda besynnerliga figurer voro målade. På ett stort, fyrkantigt ebenholzbord sågos en mängd föremål af de mest olika slag. Der funnos glas, bägare, vinbuteljer, en guitarr och eu tambour-de-basque, uppstoppade ugglor, dödskallar, svartkonstböcker och hvarjehanda besynnerliga instrumenter. Åtta vaxljus, som sutto i tvenne väldiga armstakar upplyste rummet, Bredvid Bordet stod ett fyrfat, fyldt med glödande kol. Midt emot dörren sutto tvenne personer i hvarsin ebenholzländstol. Den ena af dessa var Venus och den andra en man, som Rolf erinrade sig ha sett åtskilliga gånger förut. Denne man, som kallades markisen af Avizac, ansågs vara öfvermåttan rik och uteslutaude sysselsätta sig med studerandet af hemliga vetenskaper. Han var ännu ung och ganska