Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 2

var inne på något ställe höll en karl kon åt honom på begäran. När kon var såld och öfverlemnad till dess köpare följde karlen ytterligare landtmannen och erbjöd sig att skaffa honom rum öfver natten. Karlen förde honom till dessa gränder och gångar bakom Finska kyrkan, hvilka påminna om vissa beryktade gränder i London och Paris. Trakten föreföll äfven vår landtman misstänkt och obehaglig, så att han ej ville antaga det anvisade rummet, utan gick sin väg. Karlen pockade på betalning för att han varit vägvisare, men den förståndige landtmannen invände att han aldrig bedt honom derom. Karlen lät ej nöja sig härmed, utan ryckte från landtmannen dess kappsäck som pant. En tredje person, som åsett uppträdet, blandade sig deri, till landtmannens hjelp, och då karlen ej på något sätt kunde styrka sitt föregifvande att han vore stadsbud fördes han till polisvaktkontoret vid Stortorget, hvarest han igenkändes vara en f. d. långholmare. . Sens moral: landtmän böra alltid vara på sin vakt mot okända vägvisare och objudna vänner. Rask afsättning. En af de vanligen så beskedliga hästarne, med hvilka träkärl föras in till Stockholm från norra Upland, blef i tisdags så lifvad på Röda Bodarnes torg att han med sin lastade skrinda skenade framåt Klara Södra Kyrkogata. Ämbar, såar och mera dylikt dausade som snöflingor omkring gatan, så att den såg ut som ett stort laggkärlsmagasin. Hästen fortsatte sin skenande färd tills han kom i kyrkogårdsporten. Der fastnade skrindan i den ena grinden och var så bastant att hästen ej kunde komma ur fläcken. Kälkbacke. Oaktadt förbud kunna pojkar ej låta vara att åka utför den präktiga Ragvaldsbacken ända ut på sjön. En sådan färd hade dock i söndags afton den ledsamma följden att en gammal man blef kullkörd och temligen illa skadad å begge benen.