Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 2

bjerta vid judinnans dödsbädd. Som en vansinnig irrade han omkring på Paris gator. Då dagen grydde, förde honom slumpen till haus lilla hotell vid Pas-de-la-Mule-gatan. Rolf bultade på och blef insläppt. När portvakten igenkände sin husbonde, antog hans surmulna ansigte ett uttryck af vördnad. Rolf vacklade förbi honom utan att säga ett ord. Den hederlige portvakten fästade uppmärksamhet vid Rolfs röda ögon och osäkra gång samt sade för sig sjelf: — Min husbonde kommer från någon Bacchifest, der det gått muntert till. I trappan väntade Rolfs trogne kammartjenåre Jakob. — Herre min Gud, utbrast han, när han blef varse chevaliern, min stackars husbonde! Hur mår ni? Rolf tycktes vara döf. Då Jakob upprepade sin fråga, svarade han med dof röst: — Hon är död :.. äfven jag vill dö. — Dö! stammade Jakob utom sig, döl..-. tag då mig med er! Rolf gick in genom den öppnade dörren, men förmådde ej längre styra sina darrande ben utan sjönk vanmäktig i sin betjents armar. Denna svimning var början till en lång och farlig sjukdom, som fängslade vår hjelte vid sängen i tre veckors tid. Slutligen förklarade läkaren att han var utom all fara. Då han återfick sina sinnens fulla bruk och började samtala med Jakob om de sista händelserna, blef den trogne tjenaren intagen af en till yrsel gränsande glädje. Jakob berättade då, att under hans herres sjukdom en ung, vacker flicka,