Dagens Nyheter – 22 mars 1866, sida 1

fann ene ata — RR rörelse lätt kunde förråda henne; hon gjorde derföre en ytterlig ansträngning för att återvinna väldet öfver sig sjelf och genmälde: — Denna present är för vacker... för dyrbar... Sådana prydnader, anstå ej en så fattig flicka som jag är. — ÅAhjo! tag dem ni, kära Venus... Och om ni icke vill bära dem sjelf, så sälj dem. J. Ni får derigenom en liten hemgift, och en sådan är det bra att ha, när ni träffar en vacker uug man, för hvilken ni fattar tycke och som besvarar er kärlek... en ung man som ni kan älska lika högt som jag älskar min Rolf... En purpursky-öfverfor i detta ögoublick Vönus ansigte, och hennes ögon gnistrade. — Ni tar ju emot, eller huru? frågade judinnan med nästan bedjande röst. oo Nåja, välan! eftersom ni så vill, mottar jag er frikostiga gåfva. oo— Det var snällt af er, goda Venus... Ni höll på att göra mig rigtigt ledsen, men yu är jag glad... mycket glad igen. Mamsell Lucifer gick fram till sängen, och efter att ha mottagit de dyrbara smyckena, tryckte hon en ny Judaskyss på Deboras paimna. Härpå samlade hon ihop alla de på täcket kringströdda guldpjeserna och juvelerna sant lade in dem i skrinet. — Jag tror, jag somnar in, sade nu den döende. Min far och Rolf, kom och sätt er på hvarsin sida om sängen, jeg vill det... Jag vill känna mina båda händer slutna i era, när jag inslumrar. Fadren och älskaren skyndade sig att efterkomma hennes önskan. Venus satt vid fönstret och hade ansigtet gömdt bakom de rikt