Framstående män i franska lagstiftande församlingen. Efter en eugalsk tidning meddelas följande skildring af nägra utaf de mest omtalade männen, hvilka uu i Frankrike uppträda i opposition mot det kejserliga systemet: Hvad som mest karakteriserar Ernest Picard, är hans stora satiriska förmåga. Han är en ouppnådd mästare i konsten att gifva svar på tal. Han är, hvad beträifar qviekhet och uppsluppenhet, eu sann personifikation af le gamin de Paris, sjelfständig, obarmhertig i sin ironi, utan skonsamhet mot dem som han föraktar eller mot hvarje slug af hyckleri, lögn och jesuitism. Han tillhör den yttersta venstern, utmärker sig för öfrigt genom en korpulens, värdig en Falstaff; hans blick är klar och genomträngande, hans tunna läppar hafva ett sardoniskt uttryck. Den utomordentliga rörligheten i hans anletsdrag gifver uttryck åt allt hvad han säger. Ar 1838 omfattade han, såsom ännu helt ung, med ifver den revolutionära rörelsen och har sedan dess städse varit dess sak hängifven. — Såsom sakförare och doctcur en droit är han en af den nuvarande styrelsens fruktansvärdaste motståndare. Hans älsklingstema i lagstiftande församlingen är staden Parig finanser. Han motsätter sig städse alla lån. Styrelsens hemligheter, offentliga företag och hr Haussmans slösande hushållning äro för honom likaså väl kända, som om han sjelf hade deltagit i dessa utsväfvande spekulationer. Jules Fabre, född 1809, är en af de lärdaste franska jurister. Revolutionen 1830 gaf honom tillfälle att ådagalägga sina republikanska tendenser och i juli nämnde år föreslog han monarkiens upphäfvande. Efter februarirevolutionen 1848, valdes han till representant för departementet Rhöne. Hans förmåga såsom talare gjordes honom snart till ledare af det demokratiska partiet. Hans förträffliga försvarstal för Orsini efter dennes mordförsök mot kej-aren, bidrog till att ansenligt höja haus rykte såsom sakförare. I förmågan att snabbt och skickligt uppfatta och angripa en motståndares svaga sida, är han fullt jemförlig med Picard,