Dagens Nyheter – 17 mars 1866, sida 3

så sällsamt skott, ten en af brukets egare, hr Anton W. Grill, satte sig deremot och förbehöll sig rättigheten att ge mickel på pelsen. Torparen försökte axla sig för att bli sitt oväntade sällskap qvitt, som likväl icke straxt lyckades, och innan han eller räfven visste ordet af var den sednare expedierad. Brukspatron Grill är död, men direktör Pratte lefver ännu. Händelsen passerade omkring år 152: 322. 2. Hund jagad af hare. På en liten egendom i Winuersta socken nära Motala köping och tillhörig en sekter Wettermark, som var Jägare, funnos både jagthundar, som alltid höllos kopplade, och en liten knähund, tillhörig frun i huset. Denne sist omtalade hade naturligtvis alltid sin frihet och tog sig äfvenledes många friheter. Deribland var, att på morgnarne tidigt låta öppna för sig, så att han kunde efter behag hemta frisk luft, under det att hans egarinna ännu hvilade mot mjuka kuddar. Arbetsfolk, som tidigt en sommarmorgon kommo på dagsverke till gården, berättade att de hört hundskall, och strax derefter, sedan tystnad inträdt, blifvit varse en stor ramlare, en gammal hare, vända om på ett svedjeland och springa efter den lilla hunden. Egaren ville icke tro uppgiften, ehuruväl han såg icke blott ett harhål i gärdesgården mellan svedjelandet och en kåltäppa vid gården, utan också harspår i mullen. Emellertid påstod folket, att de sett uppträdet mer än en gång, sett huru det lilla hundkräket dref ut haren och förföljde honom under bjäbbande, till dess den förföljde, måhända i känslan af sin storhet, vände om och skrämde den lille. För att nu öfvertyga sig om sanningen häraf, lät egaren väcka sig tidigt och utsläppa knähunden, som då genast sprang in i kålgården, och började med all sin lilla makt drifva. Det gick såsom folket berättat, haren vände om ute på fältet och motade hunden tillbaka. — Nu släpptes stöfvarne och huru många bugter sedermera gjordes, minnas vi ej, men slutet blef, att Jösse aldrig mera kom i kålgården sedan egaren fått korn på honom. G. S—s. Oljebrunnarne ivestra Pennsylvanien ha blifvit verkliga rikedomskällor. För nio månader sedan bestod staden Pithole af två hus. Nu finnas der 12 hoteller, som alla göra goda affärer, ett postkontor, som hvarje månad mottager mer än 50,000 bref och en tidning som utgår i 3,000 exemplar. Femton mil nedom Franklin i vestra Pennsylvanien råkade en oljekälla för någon tid sedan händelsevis i brand; lågan var i början obetydlig, men trotsade hvarje försök att släcka den. Snart växte den i omfång och blef slutligen så stark att den uppnådde en höjd af sextio till hundra fot och upplyste hela landet på en omkrets af flera mil. På flera hundra fot deromkring var marken starkt upphettad och en frisk grönskande vegetation sprang upp såsom om det varit vår. Lågan syntes i Franklin och på ännu aflägsnare platser. Lysande recension. I Gefle-Posten för sistl. onsdag läses: Solodansöserna Amalia Laurence, Theobalda Springer, Ninon Fabieux och Antionette Fabieux, under direktion af hr Herrmann, uppträdde i söndags för första gången å teatern i Gefle. Salongen var fullsatt och de firade dansöserna visade på ett utmärkt sätt att det stora rykte som föregått dem, ingalunda varit öfverdrifvet. Beundransvärd var den verve i förening , med smidighet och elegans i framställning som i dei vissa pointer särdeles svåra prestationerna gjorde sig gällande. Att dessa egenskaper, parade som här var förhållandet med ungdom och mindre vanlig fägring, skulle vinna publikens taksamma erkännande, var naturligt, om också någon feber, ej förmärktes. Men denna skall väl i stället komma att i afton hemsöka beundrarne af Terpsichores konst, hvilken, här sällan sedd i fulländning, först så småningom kan vinna ett fullt odeladt erkännande. Handelsberättelse. Stockholms börsnriser don IR mana