Dagens Nyheter – 17 mars 1866, sida 3

VI. Venus och Debora. Såsom läsaren erinrar sig, lemnade vi mamsell Lucifer afdomnad uti Deboras sängkammare i närvaro af den unga judinnan sjelf, hennes far och vår hjelte, chevalier Rolf af Tremblaye. Venus med sin qvinliga skarpsynthet och den erfarenhet, hennes äfventyrliga lif förskaffat henne, hade märkt att hennes väninna Debora fattat kärlek till den unge ädling som ett par gånger besökt hennes far. Men hon hade icke förr än nu kommit underfund med att chevalier af Tremblaye var den vackre okände som hon träffat vid hörnet till Richelieu-gatan, och hvilkens lif hon sedan räddat. Denne okände älskade hon af hela sin själ. Först nu märkte hon att hon och Debora skänkt sina hjertan åt samme person. O! sorg och smärta! Huru skulle väl hon, den fattiga och öfvergifna flickan, kunna täfla med den rika och vackra Debora? Hon insåg genast att ett helt lif af försakelse och lidande väntade henne, och det var derföre hon svimmade. Denna svimning kan anses såsom den första scenen i en förfärlig drama, hvari dessa båda unga flickor komma att spela hufvudrolerna. da MER RR 0 AE RR 0 VR 0 ARR RR 0 RA AIR