Dagens Nyheter – 17 mars 1866, sida 2

ket och språkade. Venus, som händelsevis vak nade, fick då höra huru de uppgjorde en plar att komma i besittning af den tunga kappsäc ken. De beslöto att rusa in i judens rum, mörda honom och hans dotter, innan de hunno fatta hvarom fråga var och sätta sig till motvärn, samt bemäktiga sig kappsäcken och fly. Den unga flickan intogs af fasa, och hon funderade på något sätt att kunna rädda de olyckliga resenärerna. I det kyffe der hon och hennes följeslagerska voro inhysta fanns ett litet fönster som vette åt gården. Hon öpp: nade detta och hoppade ut. Derpå smög hon sig omkring huset och knackade på ett af fönstren i de rum juden upptagit. Genast väcktes denne, som var mycket lättsöfd, likasom alla hvilka ha en skatt att vaka öfver. Han frågade hvad som var å färde, hon bad honom upplåta fönstret och berättade derpå hvad hon hört de båda karlarne yttra till hvarandra i köket. Juden hjelpte henne att klifva in i rummet, väckte sin dotter och tog fram sina pistoler. När tjufvarne enligt öfverenskommelse på en gång och med mycken fart kommo inrusande, störtade de till hvar sin säng, förvissade att der finna hvar sitt offer. Men offren hade stått gömda i en vrå af rummet, och innan den mordiske värden och hans dräng visste ordet af, lågo de båda badande i sitt blod på golfvet. Juden hade skjutit två skott, och begge hade träffat målet. — Räddade! utbrast han. Abrahams, Isaks och Jakobs Gud vare lofvad! — Ja, räddade! tillade hans dotter, i det hon kastade sig i Venus armar och tryckte henne till sitt ljerta. Men det är er, endast er,