Dagens Nyheter – 16 mars 1866, sida 2

sterposten samt praktiserade sig på så sätt ned. Efier att ha sprungit så långt bort som krafterna tilläto heune, satte hon sig vid foten af ett träd, för att hvila sig. Der somnade hon. Huru länge hon förblef sofvande kuuna vi icke uppge; nogaf, hon väcktes vid slamret af vapen och ljudet af eder och förbannelser. Det var soldater från närmaste småstad, hvilka i sällskap med en hop af den nyss ailiduc godsegarens tjenstfolk ankommo till stället. Venus blef gripen och aftörd till ett fängelse i den närbelägna staden. De qvinliga brottslingar, som förvarades i detta fängelse, vistades om dagarne tillsammans i ett stort rum. Om gqvällarne infördes de i små mörka kyffen, af hvilka hvardera innehöll sängplatser för två. Under dagens lopp fick Venus lida förfärligt genom deuna sammanvaro med en mängd menniskor tillhörande samhällets drägg. Så förunderligt det än må låta, var verkligen den unga flickan, som största delen af sin tillvaro lefvat bland dåliga personer, sjelf moraliskt oförderfvad. När fångarne om qvällen blefvo förda till sina sofrum, fick Venus ligga tillsammans med en gammal hexa, hvilkeuns utseende var så afskräckande att den unga flickan ofrivilligt intogs af fasa. Sedan de kommitini den mörka fängelsehålan och vaktkuekten läst igen dörren om dem, lade sig Venus straxt på sängen. Plötsligt upplystes rummet af ett klart -ken. Venus blef helt förskräckt, ty hon visste mer än väl att ljus icke bestods fångarne. Hennes sängkamrat hade genom något hemlighetsfullt medel tändt eld på en liten lampa, som hon haft gömd i sin ficka. Sedan det blifvit ljust i den lilla hålan (nå