Dagens Nyheter – 16 mars 1866, sida 2

Rätteg.och polisayheter. Polisen. Hastjafnad. Lördagen den 10 dennes anmäldes å detectiva polisafdelningens kontor vid Myntgatan, att samma dag uti åtskilliga handelsbodar i staden inom broarne till salu utbjudits ett mindre parti ull för ett pris, som gaf synnerlig anledning förmoda det varan vore på oärligt sätt åtkommen. Åtgärder vidtogos derföre genast för att komma tjufven på spåren och efter många omvägar erfor man att den, som egentligen innehaft ullen, ehuru han genom andra personer låtit utbjuda den till s salu, vore drängen Carl Larsson, i tjenst hos grosshandlaren Stenström, som är boende och har kontor i huset AZ 7 Storkyrkobrinken, men drifver klädesfabrik å Reimersholmen utom Hornstull. Nu gjordes förfrågningar vid nämnda fabrik och genom en der anställd portvakt Jonas Jakobsson blef detbekant, att Larsson natten emellan den 9 och 10 d:s från fabriken bortfört ett mindre parti ull, ungefär 8 åa 10 skålp., hvilket Jakobsson, dertill tubbad af Larsson dittills för husbonden förtegat. Larsson togs nu i förhör, dervid han påstod, att ifrågavaraude parti ull utgjordes af s. k. profver, hvilka till fabriken ankommit och hvilka han fått tillåtelse att bopsamla och efter godtfinnande använda. Vid gjorda förfrågningar hos husbonden upplystes emellertid, att denna Larssons uppgift visserligen vore sann, men tillika att det nu anhållna partiet icke utgjordes af dylika profver utan bestod af rentvättad och användbar ull. Efter hvad sålunda kommit i dagen och sedan Larsson för sin oärlhghet blifvit ur tjensten skiljd, togs han i förvar såsom numera saknande stadigt hemvist och ordentlig sysselsättning, Den här ofvan anförda oå igheten är dock ingalunda den enda hvartill Larsson gjort sig skyldig. Redan vid hans häktande framställdes åtskilliga misstankar emot honom derom, att har antingen sjelf stulit eller genom annan person på oärligt sätt kommit i besittning af ett icke obetydligt parti dyrbara mössor af skinn, hvilka han försålt till, bland andra, ofvannämnda Jakobsson, som i sin ordning med någon förtjenst afyttrat desamma till andra personer. Iihuru dessa mössor, enligt gängbart pris, äro värda ända till 16 a 15 rdr, hade Larsson slumpat bort dem för ungefär 2 rdr pr st.; men han hade också på ett särdeles beqvämt sätt kommit åt dem. Larsson har härförutan innehaft åtskilliga själar af svensk tillverkning, hvilka han likaledes försålt til Jakobsson för ett pris vida under deras värde. Till dessa har han dock visat sin fångesman, liksom han sjelf, en kontorsdräng, hvars husbonde, — om af efterlåtenhet eller i enlighet med sanna förhållandet, torde få lemnas osagdt, — då målet andra gången till behandling i poliskammaren förevar, lät tillkännagilva, att själarne skulle vara genom köp ärligen åtkomna. Af det hela framgår emellertid att Larsson drifvit sin oärlighet i icke så ringa skala och det finnes allt skäl att misstänka det han icke varit ensam om utförandet af sina bedrifter. Då han i förrgår till förnyad polisransakning förekom, upplystes, att de hittills tillrättakomna mössorna jemte ett ytterligare parti dylika — sjelf e har Larsson erkänt omkring 50 stycken — blifvit stulna från mamsell J. Rörström, som har mössSPETONE AneTNeNr per NA VD aren