Dagens Nyheter – 15 mars 1866, sida 2

ne mannen!.. Ni, alla skökors älskare!.. Ah, jag borde ha kunnat gissa det. Hvilken annan man än ni kunde väl anses värdig markisinnan Roqueverdes kärlek! Henrik hade bibehållit ett skenbart lugna så länge markisen icke smärtat någon annan än honom; men när han uttalade de sista orden som inneburo en så svår förolämpning mot Henriette, utropade han i sin tur uppretad: — Tig, min herre... Tig! Henriks djerfhet tycktes väcka herr Roqueverdes häpnad; men han .hemtade sig snart och återtog: — Ni vågar.., usling!..:. Ni vågar tala till mig i denna ton! Ni vågar ålägga mig tystnad! ... — Jag vågar säga er, afbröt honom herr Maugiron, att om det finnes en usling här, så är det ni!.. Ni, denna qvinnas bödel, ni, sjelfviske och nedrige gubbe, som efter att ha påtvingat henne, er kärlek, mördar henne utan medlidande! En hvit fradga uppsteg på markisens läppar; han tog ett steg framåt, lyftade sin högra hand och gaf Henrik ett väldigt slag på kinden. Denne sednare höjde värjan, i afsigt att ränna den. genom gubbens kropp, men han hejdade sig straxt och stammade helt sväfvande på målet: — Ett vapen... Tag ett vapen och försvara er!.. Jag är icke en mördare såsom ni.-.: en qvinnas bödel. (Forts.)