Dagens Nyheter – 12 mars 1866, sida 3

AAA SAN AN AA RAR TAR BEI EK ERINRAR RAKAREAARARSE USAS RASET RR SEERKIRSIKEA RN TE ERRUKR RESER AREEAAEAEAAE AAA AR AASE i hans öron och skyndade bort efter att ha hört hans svar. — Min herre, sade derefter juden, vänd till Rolf, jag kan icke i afton aterlemna ert ur eller berätta huru det kommit i min ego. Min springgosse underrättade mig att jag just nu är väntad af en person som jag är mycket angelägen om att träffa. oo Ah! det var ledsamt; men jag kan ju komma till er i morgon? — Ja, om ni vill vara så god. Jag skall hålla mig hemma, om så behöfves, hela dagen, så att ni ej behöfver gå förgäfves. Härefter togo de båda männen afsked af hvarandra och åtskiljdes. Rolf gick upp på spelhuset. Han tillbragte der ett par timmar och ehuru han endast då och då deltog i spelet, mera för att förströ sig än vinna, hade han dock ökat sin förmögenhet med tolf tusen francs, då han gick sin väg. Vi behöfva väl knappast nämna att han denna gqgväll icke lät föra sig hem i bärstol. Följande dag i god tid begaf sig chevaliern till Nathans bostad. Äfven denna gång var det Juden sjelf, som kom och öppnade porten. Rolf följde honom upp i hans enskilda våning, der han fann sitt ur ligga på hans skrifbord. Juden berättade nu att en bekant till houom, som dref samma rörelse som han, fastän i betydligt mindre skala, hade kommit upp till honom en dag och föreslagit honom att deltaga ien affär. Denna bestod i att köpa ett dyrbart ur, som en bärare hittat och ville sälja för ett jemförelsevis godt pris. Den som framställde detta förslag skulle ha gjort upp affären för egen räkning, om han baft derför erforderligt mynt.