Dagens Nyheter – 9 mars 1866, sida 3

Å . Hvarjehanda Nyheter. I Dagbladet för i går lästes följande annonser: Attention pour les visiteuses du dernier Bal Masqui. Les deux demi-Monchoirs desirent Vancienne possedenr, et la prient de se faire connaitre aussitöt possible chez Fun ou PFautre selon la promesse donnte a eux ou denvoyer la reponse au bureau de Dagbladet marquee L. Man anser sig befogad uttrycka sin förundran öfver, att de herrar, som å sednaste maskeradbalen erhöllo hvar sin hälft af den der famösa näsduken, icke ens äro i besittning af en så ytterst ringa skarpsinnighet, som erfordras för att upptäcka den sanna egarinnan, och har man derföre med dessa rader ansett sig skyldig att förklara dessa herrar sitt — — Små afrikanrare. Hr Du Chaillu, den bekante afrikanske resenären har 1 det imre af Afrika påträffat en folkstam, som betydligt skiljer sig från landets öfrige innebyggare genom sin smäväxthet. Detta folk kallas Obonyo och kan betraktas som Afrikas ziguenare. De hafva nomadiska vanor och draga omkring från trakt till trakt. Deras hufvudsakligaste sysselsättning är att fånga villebråd och föra till byarne, der de för sin fångst tillbyta sig allehanda förnödenheter, men när deras fångst icke lyckas, så göra de som de curopeiska ziguecnarne — de stjäla. Obongo är ett bergsfolk, af mycket ljusare ansigtsfärg än dalarnes innebyggare. Deras ögon uttrycka på samma gäng vildhet, ängslan och rädsla, och deras hårväxt är ytterst klen, blott nägra små korta tofsar här och der på kufvudet. För hr Du Cbaillu visade de mycken skygghet, oaktadt han fördes till dem af infödingarne. Så snart de sågo den hvite mannen fiydde de, och det var blott med yttersta möda hr Du Chaillu lyckades att få fatt på några af dem. Fem stycken Obongo möttes al horom och deras lingd var obetydligt öfver 4 fot. Det syntes som hr Du Chaillu ingifvit dem stor förskräckelse, ty de ställen der han vistades undilyddes på det noggrannaste af dem. Förenade ät tif ock död. I Te terow i Meckleuburg Sehwerin, har nyligen tilldragit sig följande rörande exempel på trohet ända till grafven. En murare vid namn Berg och hans hustru hade der lefvat i det Iyckligaste äkta förhållande och firade, den 25 sistl. oktober sitt guldbröllop. I börilan ul sista veckan af januari insjukuade de begge samtidiet, och natten till den 7 sistlö februwri gingo de hädan till ett bättre lif nästan på samma tim-, ma. Den 11 nedsänktes de i en gemensam graf. RR MER DOT SEE ARE TN (ENN SC STATER DT APR AKTE ARNERI