Dagens Nyheter – 9 mars 1866, sida 3

En lyzxartikel. Under det Kungl. Maj:t med rikets råd och frihetstidens allsväldiga ständer 1 åtskilliga årtionden bråkade med fruentimbrens, vida styfkjortlar, for att få dem — styfkjortlarna nemligen — att se anständigar ut), tyckte de unga damerna, ehvad de blifvit begåfvade med män i det heliga äktenskapet, eller icke, att det var en sak, som icke angick manfolket i rådkammaren och rikssalen, alldenstund männen i den saken icke begrepo hvad som var vackert eller såg anständigt ut, hvarföre damerna — alldeles såsom en i sednare tid — med allahanda påfunder och inventioner lade ut sina styfkjortlar, så att dessa aldranärmast liknade de svörsta kyrkoklockor i formen. Det hjelpte icke, att Nuugl Maj:t utfärdade förmaningar och varningar att upptill draga in på omfinget, för att vinna en anständig vidd, och lika litet hjelpte det att besluyskarlarnen gjorde sig vackra inkomster i böter, som uttogos al de tredskande skönas föräldrar och män. Om fruarna händelsevis behöfde en väl tilltagen vidd upptill, tyckte flickorna att de icke borde se annorlunda ut alldeles som i våra dagar, då en kejsarinna för ett antal år tillbaka förvred hufvudet på halfva menniskoslägtet i den civiliserade verlden, då till och med flickor om 8 ull 15 är bemödade sig att se riktigt intressanta ut. Den tid, hvarom egentligen är fråga, aren 1720 mtill 1746, måste fruentimbreu i Sverge woligen skattat sig ctt längre alumätt än det gällande, ty de urskuldade sig dermed alt deras styfkjortlar höllo föreskrifna halfemte aln nederst omkring, enligt förordningen, och följden blef mången skandalös rättegång. Nostade det något att bära olagliga styfkjortlar, så smakade det väl också Lägot. Om man far tro traditionen från kuug Fredriks tid, var deune eu stor beundrare och älskare af det vackra könet. Den tiden var det, efter berättelse, helt vanligt att kungen fick opätaldt kyssa alla både hofdamer och slottsjungfrur, då de kommo i haus väg inom slottet. Det skedde öppet, så att hvem som helst fick se derpå och de unga frucntimbren skrattade endast åt denna improviserade Liecbhuberei. Men de förfärligt vida styfkjortlarna stodo kanhända dock kung Fredrik i vägen. Slutligen utkom den 20 januari 1746 cen ny kungl. förordning, deri kungen med rads räde beklagar sig öfver att de inritade missbruken och yppigheterna wider så mänga år icke stått att hämma, utan att — såsom det heter 1 förordningen — hwarjehanda nya förderfliga påfunder af fåfänga och till öfverflöd benägna sinnen esomoftast upptänlkas. Den högstberörda kungl. förordningen griper väldigt an all yppighet,; men vi hålla oss nu till en början endast vid författningen, i hvad den rörer styfkjortelväsendet. Så här klagar Kungl. Maj:t i rådkammaren: Hvad angår de s. k. styfkjortlar, så är väl i 1751 års förordning tydligen stadgat at de cy skulte få vara vidare, men väl mindre än 4Y2 aln nederst omkring, doch emedan de nu gjöras och bäras til en ult för stor och för en aldeles iche efter deras värt lämpad vidd och sådant med skäl kan räknas för en af de skadligaste yppigheter, hvilka med qvinno-klådedrägten föröfvas — — fördenskull upplifvades ) De med citationstecken försedda ord och meningar äro hemtade ur de kungl. förordningarna.