Dagens Nyheter – 8 mars 1866, sida 1

Det nya konservativa ankaret. Det vigtigaste diskusstonsämnet inom rikets ständer är för närvarande det kungliga förslaget till landtförsvarets ombildning. Efter hvad på flera sätt oförtäckt lägges i dagen är den förändriug, som iffrigast åsyftas, att genom en ur bevärimgens leder värfvad corps öka den stående styrkan. Erfarenheten har dock visat och visar ännu dagligen hvilket fasansfullt proletariat som framkallas åf värfuingssystemet. Hvem känner ej, hvem här ej sett de hemska resultaterna här i hufvudstaden af värfningarne till konungens lifvakt? Från allå landsändar har man utsökt unga friska och raska män af folket, hvilka efter några års tjenstetid förvandlats till de fysiskt och moraliskt mest förstörda uslingar. Ty ingenting bedröfligare finnes än den värfvade soldatens lott. -Sedun han utsläpat sin ungdom och uttjenat sin tid eller fått afsked för sjukdom, bortkastas hah som ett titslitet klädesplagg och lemnas att dö på sopbacken eller i rännstenen, såvida han icke förekominer detta slut genom att tigga en tågstump till att hänga sig med i första bästaportgångeller i ett träd på Ladugårdsgärdet. Så hår förhållandet bokstafligen varit här tills för några år sedan. Visserligen är hans öde nu något förmildradt, men det är beklagansvärdt nog ändå. Och denna lilla förbättring som på sednare tiden inträdde i hans belägenhet, huru har väl den uppkommit? Vi måste säga det — ieke från regenten, icke från befälet har den utgått. Nej — från en simpel menniskovän, en numera afliden fattigläkare, inom hvilkens distrikt de fleste af dessa beklagansvärda, fysiskt och moraliskt ruttna vålnader af menskligt elände uppehöllo sig. Han fick ej upptaga dem på det civila fattigherberget, ty det medgafs ej af de civila myndigheterna, hvilka tyckte sig ha öfvernog med elände ändå. Han skaffade dem då med den dåvarande menniskoiälskande kommendantens tillhjelp en barack vid Träsket, så att de åtininstone hade ett tak öfver hufvudet, men för deras lifsujpehälle måste han till en början sjelf taga inedel ur sina egua ringa tillgångar. — Först på detta sätt uppkom efter många års förlopp, och sedan månge af dessa, utaf köld, hunger och sjukdom lidaude usliugar genom döden befriats eller befriat sig från sitt djupa clände, den nuvarande så kallade Militärförsörjningen, som visserligen gjort något för dessa samhällets olycksbarus, herberge och föda, — men deras brutna fysiska och moraliska belsa kan dock ej återställas. De äro förlorade för sig sjelfva och samhället. Anse sig svenska folkets representanter med godt sumvete konna tillstyrka utvidgandet al ett system som haft sådana följder och redan kräft så många tusental af offer — ett system, söm äfven 1 den nu föreslagna mildare formen leder till de frukter man skördat af ,vkonungens CRevtoT