Dagens Nyheter – 7 mars 1866, sida 3

Bref från en svensk arbetare i Nord-Amerika. Jowa den 16 jan. 1566. Amerika är ett underligt land, helt olika de beskrifningar man derom läser i de svenska tidningarne. När man först kommer från resans svårigheter till Newyork föres man till ett förfallet stenhus vid ena stranden och der skrifves namnen upp och orten hvarifrån man kommer. I detta hus slippa inga stadsinnevånare in, annat än några boardinghouse-keeper (värdshusvärdar som taga emot resande till inackordering), och vanligtvis följer utvandraren en sådan hem, ty bland dem påträffas landsmän, som förespegla goda saker, som att skaffa arbete, taga vara på ens saker m. m. Men snart får man erfara hvad dessa värdar gå för, ty de göra sig ej omak längra än man har fullt upp med pengar att betala med, och äro pengarne en gång slut då är det också slut med deras välvilja och man ser att deras förespeglingar varit falska. Nu börjar en svår tid, man kan ej tala språket, har inga pengar, intet arbete och ingen vän. Jag har sett landsmän med familjer, hvars jemmerliga ställning kommit mig att gråta. Sjelf har jag icke sluppit helskinnad undan, men de mörka tiderna ha, Gud vare lof, förflutit. Om det är någon som ämnar sig bit, så har jag några ord att säga honom. Den som hemma har något så när bra, bör ej äfventyra resan hit, ty de flesta finna ej här hvad de vänta, och den som kommit till medelåldern bör aldrig se detta land, såvida han ej har kapital och är kunnig i engelskan. De yrken som bäst löna sig här äro gasarbetare, bleckslagare, maskinarbetare, skickliga smeder, snickare, timmermän och målare. Ar det goda tider här, så kunna ensamma och sparsamma arbetare få det rätt bra, men hit komma så många utan att beräkna följderna. Jag vet många handlande och bokhållare, som ej hafva fått passande yrke, utan nödgats taga tjenst som bonddrängar. När dessa stackare i det främmande landet sitta och mjölka kor (det hör till bonddrängarnes göromål), så fiuna de allt ombytet sorgligt, ehuru komiskt det än kan tyckas. Hvad som jag i synnerhet har saknat bär är kakelugnar, innanfönster och dubbeldörrar, och det fastän vintern icke är en bit bältre än hemma i Sverge. Här frysa många ihjäl, särdeles i staterna längre norrut. Husen kunna på intet sätt jemföras med mitt hemlands,