Dagens Nyheter – 5 mars 1866, sida 3

och de af armtens officerare som minnas Ratan lära icke underkänna skärgårdsflottans vigt för armen. Sedan öfverste Ehrensvärd i medlet al förra århundradet organiserade armens dotta, och iutiil 1814, då den sist var med, har den visat sig alltid göra stort gagn, och vär tid behöfver väl ieke misströsta om att kunna lika väl använda en wdsilotta. Man har sagt att officerare, som kunna föra det freattacklade skeppet, också måtte kunna föra båtar, och detta är visserligen sannt. Men under det de seglat på frömmande haf, hafva de icke kuuvat mhemta den noggranna kännedom om våra skärgårdar och Inre farvatten samt de förras terrängförhållanden, som är nödig för alt der kunna leda försvaret mot en intröngande fiende. Grefve Arv. Posse yrkade att ståndet ej skulle afgifva något yttrande vare sig för eller emot, utan öfverlemna frågan åt K. Maj:t och saledes fatta beslut i enlighet med presteståndet. Sedan frih. Klinckowström häri förenat sig och å andra sidan kapten JMMannerskantz försvarat och gillat sjöministerns förslag, yttrade sig general Kleen deremot; han ville ha fästningar vid inloppen! — Efter åtskilliga yttranden för och emot anställdes votering om kontrapraposition, hvarvid dertill antogs frih. Skogmans reservation med 103 röster mot 65, som voterade för grefve Posses förslag. I hufvudvoteringen antogs frih. Skogmans reservation med 95 röster ot 67, som röstade för statsutskottets betäntande. Detta adelns motstånd inverkar emellertid icke vå saken, i följd af de andra stånudens beslut. Alla de begärda anslagen biföllos. BEFRIELSE FRÅN FÖRSTA ÅRETS BEVÄRINGSOFNING. Ekonomiutskottet hade icke ansett sådan böra beviljas åt semmariernas och elementarläroverkens elever, äfven om dessa hafva exercisskicklighet. I utskottets afstyrkande instämde borgarståndet i lördags afton efter en diskussion, hvarunder hrr Falkman, Isberg, Falhem m. fl. yttrade sig mot befrielsen, som åter försvarades al hry Wistelius, Ridderstad m. fl. UTVIDGANDE AF VALBARHET TILL NÄMNDEMANSBEFATTNING. Lagutskottets har föreslagit att valbarheten skulle utsträckas från bönder till hvar och en välfrejdad och 25 år gammal person. Det var Sven Haxsson, som hade väckt detta förslag. Presteståndet ansåg det för mycket demokratiskt och tillade det förbehållet att den valde skall vara egare eller innehafvare af i mantal satt jord. I boudeståndet förklarade 4. I. Uhr och Sv. Beryström utsträckningen för ett glädjande tidens tecken; kommunalstämman skulle nog icke välja andra än sådana som egde och förtjenade allmänt förtroende; och ehuru åtskillige fruktade för att drängar skulle blifva valde till nämndemän biföll ståndet valbarhetens radikala utvidgning med 62 röster med 22.