Dagens Nyheter – 3 mars 1866, sida 2

en gosse om 4 år är svagsint och måste oaflåtligen vårdas i anseende till sitt obändiga lynne. Det fjerde barnet var 6 a 7 år gammalt. Hela familjen var som förut är nämndt, vid mannens häktande försänkt i djupaste fattigdom och elände. För att få välbehöfligt understöd för hustrun och de små barnen beviljadt, begärdes och hölls kommunalstämma, dervid, efter långa debatter, ändtligen beviljades hustrun ett understöd af 1 rdr 50 öre i veckan. Hvad de äldsta af barnen beträffar, arbetades ifrigt mot ett af stämmans v. ordförande väckt förslag att hos något ordentligt folk inackordera dessa, heldre än att låta dem gå omkring och tigga, helst fara vore att de möjligen komme att smittas af fadrens dåliga föredöme, då något alltid kunde lysa dem i ögonen under deras vandring från gård till gård. Men denna åsigt vann ej gehör. Barnen skulle gå omkring utan all tillsyn, och med tiggeri uppehålla lifvet! De arma, åt sig sjelfva sålunda öfverlemnade barnen, råkade båda att trettondedagstiden drunkna i en sågdam, den de på svag is skulle öfvervandra. Församlingen får nu således glädjas öfver att för godt pris hafva blifvit de värnlösa små qvitt. Men den anmärkningen qvarstår emellertid, att församlingen på det högsta både obarmhertigt och olagligt förfarit i denna angelägenhet. Ty hvarje församling skall, enligt lag, taga vård öfver sina fattiga — och vård kan man väl ej kalla att låta små barn stryka omkring och tigga sitt lifsuppehälle. Den oiyckliga modrens tillstånd kan man bättre föreställa sig, än vi kunna teckna det. Man behöfver blott erinra sig att mannen sitter inom lås och bom, att yngsta barnet ännu är helt spädt, det andra utan alla tecken till förstånd och att de tvenne andra, något mer försigkomna, fallit offer för en förmögen församlings hjertlösa snikenhet. Slutligen taga vi oss friheten vördsamt upplysa, att om någon af barmhertighet vill ihågkomma den olyckliga familjen med en skärf, sådana gåfvor tacksamt mottagas och redovisas af såväl handl. Laur. Österberg i Berg, som af Gefie-Postens redalktion. Björujagt. I Hernösands-Posten berättas: bBjörnjagten i Säbrå socken, hvarom vi förut berättade, fortsattes sistlidne onsdag och torsdag, med det lyckliga resultat, att nalle på torsdags eftermiddagen måste för jägarens säkra lod gifva upp andan, efter att ha blifvit jagad till Stigsjöoch Östanviksskogen. Björnen hitkom i går och har i dag för en otalig massa nyfikna, mut frivillig afgift, till förmån för den sårade lappynglingen, varit exponerad på handlanden Häggs gård, som ock inbringat en vacker gåtva åt nämnde lapp. Björnen, en hane, är ganska respektabel att skåda; han anses vara omkring 10 år gammal. Från Leksand skrifves den 24 dennes: Under det häftiga yrväder, som inträffade härstädes sistlidne lördagsqväll, blef en gift mansperson, under gåendet från Noret till sitt ?s mil derifrån belägna hem, öfversunöad och återfanns död påföljande tisdag. — Sedan början af månaden saknas en sjuttonårig yngling, som till Noret medföljt sin fader, hvilken derifrån begifvit sig utom socknen på malmforslingsförtjenst. Antagligen har ynglingen under hemgåendet gått ner sig på Siljan och omkommit. — Större delen af dem, som begifvit sig ut på sina vanliga vinterförtjenster, har, såvidt sådant varit möjligt, återkommit, enär icke något kunnat uträttas under det ihärdiga snöoch yrväder, som nu i ett par veckor varit rådande. Med vemod emotser allmogen den snart stundande tid då utskylderna skola betalas.