bonom en liten ask, som var ombunden med ett grönt band och förseglad. — Hvad är detta? frågade Rolf. — Jag vet inte, svarade Jakob; det har blifvit hitlemnadt under herr chevalierns frånvaro. — Från hvem är det? — Budet upplyste ej derom. Rolf tog asken, som var ganska tung och hvarå stod skrifvet: Till herr chevalier Rolf af Tremblaye. Värdshuset Gyllene skinnet. Ilögst angeläget. — Tag af bandet och bryt sigillet! befallde Rolf. Jakob lydde; inuti lågo tjugufem louisdoreri guld och ett papper, hvarpå lästes: Från Esmeralda. — Visste jag ej att lyckan skulle vända sig! mumlade Rolf och sjönk maktlös tillbaka på hufvudkudden. Han var angripen af en feber, som efterhand blef alltmera brännande. Denna sjukdom förvärrades och i fjorton dagar sväfvade Rolf under ständig yrsel mellan lif och död. An tyckte han sig åter vara med på markis Reöginalds begrafning, än genomlefde han i inbillningen uppträdena hos Benoit, än kämpade han mot Scinens vågor och Leonard och Gertrud. Sådana sinnesrörelser borde ha dödat honom; men hans ungdom och starka natur underböllo den flämtande lifslågan. Tack vare dessa kraftiga hjelpare och Jakobs trägna vård var Rolf efter fjorton dagar på bättringsvägen. Men det blir dyrt att ligga sjuk så länge på ewt värdshus i Paris, då man måste drygt betala läkares