Dagens Nyheter – 2 mars 1866, sida 2

genom nämnde poliskonstapels rådighet och deltagande i arbetet, att rädda såväl häst som åkdon. Som saken blef uppgjord förlikningsvis, på det sätt att Ahrling af Andersson blef tillförsäkrad ersättning, så blir icke saken föremål för domstolsbehandling. Djurplågeri. I onsdags förmiddag såg man en åkaredräng vid namn Carl Johan Eriksson med ett svart hästkreatur förspänd en drög, hvarpå låg en grundsten, vägande flera skeppund, körande uppför Rosengatan. Hästen saknade styrka att draga den tunga stenen, och piskan, flitigt anlitad, hjelpte icke att förmå honom dertill. In poliskonstapel ankom och gjorde, till åskådarnes stora belåtenhet, anmärkning vid detta grymma sätt att behandla ett snällt och villigt djur, hvarföre drängen äfven antecknades och lärer siken i dag blifva föremål för polisundersökning. Stenen ansågs för stor för att forslas med 2 dragare. Musikaliskt. Vårt IJarmoniska sällskap instuderar för närvarande operan Lalla Rookh af Felicien David. Flera nummer af stort värde och skönhet eger denna opera. Deremot återgifver libretton icke stort mera än titeln af Thomas Moors herrliga dikt. Vid de sednaste representationerna af Richard Sheridan på Dramatiska teatern, har man som entreakts-musik fått höra kära och kända toner. Den talangfulle kapellmästaren herr Berens har för sin orkester arrangerat Lindblads Om vinterqvälls, en serie af soli och körer, hvilka för några år sedan af Harmoniska sällskapet utfördes och då väckte allmän förtjusning. Ielt visst blir publiken hr Berens tacksam om detta arrangement oftare återgifves vid de dramatiska spektaklerna. Audra häftet af sängsamlingen Sjung lärer snart blifva tillgänglig i musikhandeln. Operan Afrikanskan uppföres nu på flertalet af Tysklands teatrar. Ofverallt lockar den publiken i större antal än teatersalongerna rymma. Operan bedömes olika; de stränga konstdomarne i Leipsig gifva den icke läng lifstid. Det lärer dock inträffa at dessa herrar länge. sedan lemnat sitt domaresäte, under det att Meyerbeers operor fortfarande gifvas på de flesta teatrar. Vi få troligen icke göra närmare bekantskap med denna så mycket omtalade opera förr än nästa höst, ehuru det vore önskligt att under tiden för vår industriutställning en så storartad scenisk företeelse egde rum. — Den välbetänkta omsorgen för teaterkassan borde väl icke hafva något deremot. Af de operor i Paris, hvilka haft största framsång, är, förutom Afrikanskan, Fior dAliza al Victor Massc, och Barbe Bleuw (Riddar Blåskägg) af Den sköna Helenas, författare. En demoiselle Schneider firar triumfer 1 den sistnämnda. — Libretton till denna Offenbachs nyaste opera, lärer i qvickhet och lyckligt skämt öfverträffa sina föregängare, hvilket icke lärer vara fallet med musiken. De betydande artisterna Servais (violoncellist) och Leonard (violinist), begge väl bekanta hos vär konsertpublik, hafva upphört att tillhöra musik-konservatoriet i Brässel och ämna bosätta sig 1 Paris. Georye Sand, så berättas det, lärer en gång fattat tycke för en ung tysk komponist. För att skaffa sin skyddsling framgång 1 Paris, skref hon en operatext för honom, den han med ifver genast bearbetade. Språket var han dock ej fullt mäktig, och trodde sig af pietet vara skyldig att sätta hvarje ord i musik. Så förekom vid slutet af ett nummer orden: Il sort nar le porte du fona (han går ut genom dörren i fonden), hvilka han låter en kör sjunga. Då George Sand erfor detta var hennes ömhet för det unga snillet försvunnen, och hon beslöt att aldrig hafva med någon tysk musiker att skaffa. Om den så ovanligt korpulenta sångerskan Alboni ystrade ett qgviekhufvud: IHon är en clefant som sväljt en näktergal. EEE Väderlekon. Har man tillförene haft skäl att klaga öfver barvinter och blidväder, hafva vi under sista tiden fått både snö och kyla i tillräcklig grad, skrifves från Westerås. Så skall snön ligga ända till 4 fots djup i skogarne, och der drifvor blifvit uppskottade höja sig 12 å 14 fots höga snöbankar öfver vägarne. De vanliga vinterkörslorna