Dagens Nyheter – 2 mars 1866, sida 1

tjenst. Oaktadt alla bemödanden, var det med knapp nöd han förmådde hålla sig uppe, och: han kom icke en aln framåt. Det skymde förhans ögon, och han ansåg sig förlorad. Sådan: är menniskonaturen: uu då han var nära att. dö, vaknade åter hans kärlek till detta lif, som. han straxt förut förbannat. — Hjelp! ropade han med förtvillad rös. Hjelp! ... Jag dör! Han kunde icke längre hålla sig ofvan, gat-tenytan; de giriga böljorna skiljde sig ät, och han försvann. I detta ögonblick kände Han em häftig smärta i venstra axeln; derpå öppnadess ofrivilligt hans mun, han insöp en Massa vattern och svimmade.