Dagens Nyheter – 24 februari 1866, sida 2

— Jo! svarade med eu mun alla de närvarande. Domen var fälld; Esmeralda såg misslynt ut, men stannade qvar. Först kring klockan två på morgonen upplöstes sammankomsten; hvad derunder beslutades, skola vi snart erfara. VI. Herr Benoits bostad. Dagen efter det sammanträde, för hvars förlopp vi i det föregående kapitlet redogjort, sto do de fredliga invånarne vid Grenetat-gatan, hvar och en i sin port, och betraktade uppmärksamt ett skådespel, som efter allt utseende tycktes reta deras nyfikenhet. Det var dock någonting högst naturligt som försiggick. Eu anspråkslös handelsbod, som sedan längre tid tillbaka varit oupptagen, hade samma morgon blifvit uthyrd. Ett halft dussin arbetare hade tidigt på förmiddagen infunnit sig och arbetade nu rastlöst på bodens iståndsättande. Somliga spikade upp hyllor och förfärdigade cn disk, andra uppfästade öfver ingången en stor skylt af svartmåladt träd, hvarå ännu ingenting stod att läsa. Sedan kommo en förgyllare och en målare till stället. Den förre anbragte en gyllene vädur med ståtliga horn midt på skylten och den sednare satte derefter följande inskription öfver djuret: DEN GYLLENE VÄDUREN. och under detsamma: NICOLAS BENOIT KOMP. Yllevaruhandel i parti och minut.