Dagens Nyheter – 23 februari 1866, sida 3

Stockholms pantlånare. Det torde vara på tiden att egna någon uppmärksamhet åt denna samhällsohyra, som under de sednare tjugu åren vuxit upp likt svampar ur jorden och hvars antal dagligen blir allt större likasom deras oförskämdhet och prejerier mot de fattige, som behöfva anlita dem, dagligen bli allt värre. Icke nog med att pantlånaren beräknar sig till godo den oskäligt höga vinsten af 3 sk. på rdin i månaden, således 75 proc. pr år (han är klok nog att ej räkna proeenten i öre, emedan 6 öre på rdrn i månaden utgör blott 72 proc.) och detta emot en pant, i värde motsvarande minst två gånger lånesumman, utan dertill kommer äfven magasineringsafgift, tilltagen i proportion af procenten. Låtom oss antaga att en fattig qvinna för att anskaffa bröd åt sina hungrande barn, bär till pantlånaren det enda plagg, hvarmed hon anständigtvis kan skyla sin nakenhet och pantlånaren derpå förskotterar henne t. ex. 1 rdr rmt, så kan hon sednast en månad derefter återfå panten emot erläggande af, förutom kapitalet, i ränta 6 öre och i magasinshyra 6 öre, summa 12 öre i månaden, hvilket pr år räknadt utgör 144 proc. Detta är ju oerhördt, eller hur? Men ännu oförskämdare blir den fattiga qvinnan prejad om hon icke är i stånd att inom en månad återlösa panten. I sådant fall skickar nemligen pantlånaren den af honom förskotterade varan till assistansen för att derstädes för hans räkning belånas, hvarvid han ytterligare debiterar hvarje pant, den må vara af högt eller ringa värde, en belåningsafgift af 50 öre. Samma belopp betingar han sig för hvarje omsättning. Låtom oss nu vidare antaga att den fattiga qvinnan först en vecka sedan panten blifvit af pantlånaren skickad till assistansen, är i tillfälle att återlösa den. Huru hög ränta får hon då betala? Den gränsar sannerligen till det fabelaktiga. Först ränta och magasinshyra 12 öre, dertill belåningsafgiften 50 öre, summa 62 öre för 100 på en tid af en och en fjerdedels månad, hvilket, för år räknadt, utgör 595 procent, som pantlänaren stryker i sin ficka. På dessa orimliga vilkor utlemnar pantlånaren assistanssedeln, hvarefter den fattiga qvinnan får sjelf hämta panten å assistansen och ytterligare erlägga den derstädes stadgade afgiften, som dock i jemförelse härmed är en obetydlighet). Att denna vidunderligt höga procentsiffra icke är diktad, utan grundad på verkliga fakta, kunna tusentals arbetarefamiljer bestyrka. Om någon frågar: huru har denna, så att säga, Industrigren af det menskliga eländet uppkommit och huru uppehålles den, så svara Vi: den är ett barn utaf lättjan och uppehålles genom åtskilliga kapitalisters snikenhet och begär efter slem vinning. De fleste pantlånare ) Den af assistansen bestämda räntan utgör icke fullt 1 öre (5s) på rdrn i månaden. Dessutom ombesörjer assistansen numera välvilligt och, som vi tro, utan afgift pantens omsättning, såvida kapital och ränta inom 12 månaders förlopp erläggas. Begge dessa omständigheter förtjena i hög grad allmänhetens uppmärksamhet.