Dagens Nyheter – 21 februari 1866, sida 1

SYIISSRRSSHHFSEAS Vi vilja följa den sist anlände. Straxt innan för porten var en lång förstuga, hvari golf stenarne skiljt sig från hvarandra och det fullkomligaste mörker rådde. När man gått genom denna, kom man till en gammal tvär trätrappa, som ledde upp till första våningen. Trappan bestod af aderton steg; en annan dylik förde vidare upp till audra våningen. Der stannade den okände som vi följa. Han letade sig fram i mörkret till en dörr och slog på denna tre slag ntied lika långt uppehåll mellan hvardera, hvarefter. den öppnades. Det rum, hvari han inträdde, var iuredt såsom tambur och rikligt upplyst. Fem eller sex öfverplagg och hattar sutto på en klädhängare. Medan en betjent i brunt livrå hjelpte den okände af med ytterrocken och hävgde upp den bredvid de andra kläderna, hörde man ett muntert sorl, glada visor och Wangen af glas, som stövtes mot hvarandra, från ett närgränsaude ram. — Bourgignon. sade den sist anlände till betjenten, det tycks, som skulle jag komma för sent... — Jo något, herr grefve, svarade betjenten med en min af förtrolighet, blandad med en smula respekt. — Aro de redan här allesammans? — Ja, herr grefve. — Fröken också? — Fröken var den första som kom. Den okände fortsatte icke längre sitt samtal med betjenten, utan gick iu i det rum hvarifrån stojet hördes. Detta rum var på en gång en salong och en matsal. Väggbeklädnaden var dyrbar och möblerna präktiga och kostbara; i synnerhet utmärkte sig mattan som betäckte