Dagens Nyheter – 21 februari 1866, sida 1

v ett bref från Södermanland till Dagens Nyheter. — oe För or skivz öfver den söder manländska noblessen, som icke sätter sina påsar vid dörren och ingalunda ger efter för skånska adel, äro vi, konungadömets plebejer, tacksamme. Ni har så förträffligt skildrat våra parkers högdjur och deras chevalereska sätt mot de simplare djuren, deras klienter. Dermed har uni visserligen icke mycket uträttat; ty ädlingar fästa sig icke vid hvad demokrater säga, och värt läns befolkning är fången under vördnaden för anorna; men tack emellertid för att ni bearbetar opinionen. En gång blir han väl utvuxen och tager sin rätt. Men länge ännu skall det hbjelmprydda drakhufvudet hålla sig sylt. Kasta blott den aldra minsta coup doeuil på vårt landstings sammansättniug. Idel hielmar, eronor och stiernor, som ni ser — bland hvilka sporadiska ofrälse försvinna. Denna slutna falang af chtvaliers sans peur et saus reproche, som med Dagligt Allehanda allena soutenerår sitt politiska omdöme, som totalt skiljer sig vid opinionen, utgör vårt läns konserverande grädda, vår — kommunalrepresentation, ett lysande elände. Af frukten känner man trädet, och frukten skall snart serveras fullmogen i form af förste kammar-herrar 1 den nya representationen. Vill ul veta, hr redaktör, hvilka de tros blifva, dessa frukter som man fruktar? Man gissar på flere men så mycket tror man sig veta, att icke andra ifrågakomma än följande ädla, välbördiga och högvördiga herrar, nemligen: Boude på Sätstaholm, ( jelsing på Hellefors. Sprengtporten på Sparreholm , Åkerhjelm på Ökna och Örebro slott, Annerstedt på Strengniäs biskopsgård, Henning Hamilton på Hedenlunda, Kriemer på Stenhammar, Lagerbjelkar två i Nyköping och möjligen hushällningssällskapets ofrälse vice ordförande Ekstrand. Jag behöfver icke säga er, att vi vanbördingar helst betackade 05s för en så briljant representation; men oss frågar man icke efter. Litet eller intet hafva vi att beställa vid valen till. landstingsmän, och första kammaren står högt i stjernerymden öfver vår horisont. Scnos wmorak är, att, ätminstone i Södermanland, de förnämsta kommunaluppdrag mycket litet bero på kommunalförtroende. Det är egentligen frågan om börd och mynt — den gamla och den nya afguden i morganatiskt förbund. TU ETORAIN GORT ALA NAA TENTAN TR ANS RAMEL AA SAMAR SAN TARA GETA EE