Dagens Nyheter – 20 februari 1866, sida 3

Ännu en gång Lunda-studenterna och representationsfrågan. Studenter, tillhörande deras antal som ville fira representationsreformens framgång, hade för en tid sedan fått införd i Dagens Nyheter en berättelse om de märkliga studentmöten i Lund, hvilka slutade med ett förkastande af förslaget utt fira den lyckliga händelsen — ett förkastande, hvilket väckte i hela landet bedröfvelse och ovilja öfver Lunds universitet. Förenämnde uppsats har föranledt några yngre studerande att till oss insända följande genmäle, efter hvars slut vi tillägga några anmärkningar: a Till redaktionen af Dagens Nyheter! Med anledning af en uppsats i eder tidning angående Lunds studentkårs beslut, att ej fira en fest för representationsreformens antagande, anhålla vi om plats för nedanstående genmäle: Tillbakahållna såväl af vår ovana vid den offentliga debatten som isynnerhet af vår uppfattning at kamratskapet, hafva vi ej velat inom pressen fortsätta en strid, för hvilken vi ansågo studentmötet såsom rätta forum, utan hafva lemnat åt dem, som medverkat till detta beslut, att förklara och försvara detsamma. Det är med ledsnad vi sett, huru diskussionen öfver detta ämne utvecklat sig, hvilka slutsatser blifvit dragna och hvilka beskyllningar utkastade. Men vår förtrytelse har ej tillåtit oss att längre tiga, då vi i Dagens Nyheter af den 5 dennes läst en artikel, som ger sig sken af att vara utgången från medlemmar af minoriteten inom studentkåren. Denna artikel vill nemligen förklara anledningen till det ofta omtalta beslutet, men gör det på ett sätt, som vi på det högsta ogilla, och som kommer oss att högligen betvifla, att författarne deraf verkligen äro studenter eller deltagit i de båda omtalta mötena: ty vi älska att tro, det ingen student till den grad obefogadt skall kunna antaga så usla bevekelsegrunder ens för sina bittraste motståndares handlingssätt. Den nämnda uppsatsen innehåller dessutom, jemte många fullkomligt sanna detaljer, så stora misstag vid framställandet af sjelfva hufvudhändelsens gång, att den antagligen synes vara skrifven efter tradition. Så försiggick redan på första mötet hela den diskussion om festfrågan, som ins. förlagt till det andra, på hvilket ordföranden ge