Dagens Nyheter – 19 februari 1866, sida 1

Jaquemet tvenne papper. som denne stoppade i sin rockficka. Det vur Reegimalds bref till konungen och deu ännu icke undertecknade adoptionshandlingen. Sedan de tre kusinerna kommit i besittning af dessa vigtiga papper, begåfvo de sig åter till matsalen. När de anlände dit, sutto gästerna redan till bords och måltiden var börjad. Grefve Jaquemet, åt hvilken de båda andra uppdragit att föra ordet, gjorde en artig bugning för sällskapet och sade : — Mine lorrar, Jag Clodulphe Eleonore, grefve af Jaquemet får så väl å mina egna som mina två kusiners, chevalier Anthenor af Vervapuys och baron Landolphe Adhemar af Mornesouches vignar, tacka er för den ära ni bevisa oss genom att sätta er till vårt bord på vårt slott Tremblaye... När herr Jaquemet slutat detta besynnerliga tal, uppkom ett sorl af öfverraskning bland gästerna, och hvar och en såg på sin granne. Rolf, som känt sig först rodna starkt och sedan blekna, reste sig upp och sade med darrande stän:ma, vänd till grefven: — Jag har icke förstått meningen af era ord, min herre. Haf den godheten att förklara er närmare! Jaquemet mitte honom med blicken och frågade med spotsk min och föraktfull röst: — Hvem är ni till en början, min herre? Jag känner er icke, — Hvem jag är! utropade den unge mau-. nen, i det han gjorde kraftiga ansträngningar att återbålla den vrede, som kokade inom honom, jag är fosterson, adopterad son till den: aflidne markisen af Tremblaye.