Dagens Nyheter – 16 februari 1866, sida 3

den europeiska politiken. I en utländsk tidning läses: Den stöt, som mexikanska frågan gifvit det sjelfherrskande och verlden lyckliggörande franska kejsardömet, är så häftig, att den sannolikt kommer att lemna tydliga spår efter sig i historien, Men om man räknar på att få se dessa efterslängar i den närmaste framtiden, så misstar man sig i två väsendtliga punkter om den historiska utvecklingen. Först och främst anse vi alldeles afgjordt att amerikanska regeringens klokhet vill och skall undvika ett krig. Pariserverldens försyn märker hvilket oerhördt misstag blifvit begånget och är beredd att draga sig tillbaka. Utrymma franska trupperna Mexiko, si är det nybakade kejsardömets öde oundvikligt. Det vore en dårskap af amerikanska regeringen att vilja på något sätt störa denna enkla och önskvärda händelsernas gång. Amerikas triumf blir mycket större om fransmännens återtåg blir en följd af den moraliska påtryckniug, som Förenta Staternas pånyttfödda kraft utöfvar, än om den skulle inträda först genom ett krig och genom segrens öfvermakt. Om det således är ett misstag att räkna på ett krig mellan Frankrike och Amerika, så är också antagandet att Frankrike skulle slippa derifrån med blått öga ett misstag. I samma mån som för Amerika den moraliska segern är större än den ar ett lyckligt krig, i samma mån blir Frankrikes moraliska nederlag, då det utan svärdsslag måste draga derifrån, mera betydelsefullt än ctt nederlag på slagfältet. btt krig kupde möjligen få en lycklig eller åtminstone dräglig utgång för Frankrike. Ett krig kunde hänföra det franska nationallynnet till en entusiasm, som kunde för längre tid förena folkets historia med kejsardömets. Ett krig, som skulle erbjuda tillfälle till ett hjeltemodigt uppträdande, kunde möjligtvis ännu så pass befästa förbundet mellan nationen och sjelfherrskaren, att det kunde öfverlefva ett gemensamt nederlag. Men återvändandet utan all entusiasm förvandlar den hjeltemodiga expeditionen till en löjlighet, och något sådant har ännu aldrig ett franskt regemente förmått smälta. Oppositionen 1 Franktike gör derför mycket klokt i att icke taga mexikanska frågan till aufallsvapen under lagstiftande kårens nuvarande session. Franska regeringen är på bästa väg att sjelf öppna en bresch på sitt fortfarande bestånd, och det vore en komplett därskap att störa henue deri genom ett förtidigt angrepp. Skådespelet af det förestående återtåget skall på franska nationen utöfva en längt mäktigare verkan än en opposition, som endast skulle sära nationalfåfängan och som kunde fördröja återtåget. Men då Frankrikes lyckliggörande försyn, likt en som fått en skur vatten öfver sig, i tysthet verkställt sitt återtåg, då skall man öfverallt i Frankrike göra sig den frågan: Hvad ha vi vunnit på detta äfventyr, utom trehundrafemtio millioner skulder? Först da hela nationen klart fattat svaret derpå och utgången 1) 500 rår mindre än hvad häradsskrifvaren bestås. Denne och kommissions-landtmiätaren hafva lika rang: de borde sålunda i statens tjonst också åtnjuta lika stora löneförmåner. helst den sednares arbeten måste anses hafva fullt ut lika mycket värde som den förres; men häradsskrifvaren har i ärlig lön 2000 rdr, kommissions-landtmitaren — icke ett öre. 2) Kommissions-landtmiitaren Forssman afreste för cirka 2 år sedan till kolonien Port Natal i Afrika. Han är nu departements-landtmätare, och skattar sin inkomst efter svensk mynträkning till emellan 10 å 12.000 rdr årligen.