Dagens Nyheter – 16 februari 1866, sida 3

Hvarjehanda Nyheter. Vidskepelse. På Dalsland i hemmanet Assarbyn af Örs socken har sedan sistl. dee. månad såkallade spöken fört ett rysligt oväsende. Spökena uppenbara sig genom oroande af husgerådssaker, hvilka på intet vilkor vilja förhålla sig lugna. Mindre tunga saker göra verkliga luftseglingsturer genom boningsrummet. Flere personer, hvilka dels af nyfikenhet, dels såsom bevis på sin dåliga tro,, dels på husfolkets anhållan derom, nattetid varit ispökhuset, hafva ibland varit allvarsamt hotade att af de flygande sakerna blifva lemlästade. Enligt uppgift kan såsom exempel derpå anföras: att bevakningskontrollören L—1 genom en flygande potatisstöt var nära deran att förlora sin näsa. För att öfvertyga sig om andarnes tillvaro lät en person om aftonen försegla dörren till spökrummet. När om morgonen derpå förseglingen uppbröts, hade andarne till bevis för deras fulla realite utstrött kolen och askan från spiseln på volfvet. (Andarne hade således för inoch utgång till deras älsklingsrum begagnat den för menskliga väsenden föga angenäma vägen se nom den låga skorstenspipan.) Såsom upplysning kan meddelas, att spökena derstädes, enligt känd vana, ej låta förnimma sig annat än när det är fullkomligt mörkt. — Prosten i Or har på tillfrågan om orsakerna till spökscenerna ej kunnat gifva någon förklaring deröfver. Anomalier i djurens lefnadssätt. En gång för icke linge sedan utbjöds på Nyköpings torg en räfunge, som lefvande tagits till fånga, hvilket tillgått på sådant sätt, att han qvällen innan han torgfördes i all oskuld medföljt en fårskock, som från betet återvände hem till en bondgård. Han var dock ännu icke mycket vuxen. I motsats mot denna lamm-natur hos en räf observerade man en gång vid en orrjagt med bulvan hök-natur hos en orre. Under en sådan jagt i Nyköpingstrakten, i januari 1857, hände mnemligen att en orrtupp slog på bulvanen, med näbben sönderslet ett stycke af tyget och af stoppningen utdrog en stor blänsudd. Då orren placerat sig tätt bakom sin uppstoppade kamrat, fick skytten ej säkert skott på honom och lyckades endast skadskjuta honom något. Då han sedermera förföljdes, flyttade han undan små sträckor, men höll sig dock utom skotthåll. seed Charad. Hvar stor, hvar liten sak, som finnes här på jorden, I allmänhet ju namn utaf mitt första har. Det har ock väsen gjort bland allmogen i norden, Från urgrå hedenhös och intill våra dar. . Man strömmar ifrigt dit från skiljda håll och vägar... Man forslar fångar dit... man der tillrätta står. Rätt månget mustigt ord man der ock höra får. Uti mitt andra man mitt första hålla plågar: Mitt hela blir det då, om saken du förstår.