Dagens Nyheter – 14 februari 1866, sida 2

Rätteg.och polisnyheter. Polisen. Galen för dufvors skuld. Vi berättade i går under denna rubrik om en yngling, som varit tilltalad för delaktighet i stöld af dufvor. Om samma sak meddelas följande ytterligare detaljer: Hr Santesson, hvilken under förhöret kommit tillstädes, bekräftade att gossen ibland var mycket besynnerlig samt af onda kamrater lätt förleddes till hvad som helst. På fråga huru gossens virrighet egentligen uppenbarat sig, upplyste hr Santesson, att han ibland visat sådan ledsnad vid lifvet, att han sagt sig skola förkorta detsamma. Han plågades dessutom ofta af hufvudvärk och led af något bröstlidande. Ordf. Hur kommer det till, att du velat ta lifvet af dig? L. Jag skall tänka efter! (Innderar en stund.) Jo, det var för dufvornas skull. Jag är galen i dem! Ordf. Hvad vill det säga, att du är galen i dufvorna ? L. Jo, jag tycker så mycket om dem! Lundgren berättade härefter under det:ått tårarne stodo honom i ögonen, att han tillsammans med Zetterqvist haft en hel hop egna dufvor, men dels hade dessa flugit bort, dels hade man tagit dem ifrån honom, och han hade tänkt så mycket på sina dufvor och sörjt öfver förlusten af dem, att han ihland varit ledsen vid lifvet. Han hade brukat tillbringa sina söndagar hos dufvorna i dufslaget och matat dem, och detta hade varit hans enda nöje. Sanningen häraf bekräftades afhr Santesson, som intygade att Lundgren till och med användt hälften af sin veckopenning eller 3 rdr i veckan på dufvorna. För inhemtande af åtskilliga upplysningar om Lundgrens sinnesbeskafienhet m. m. samt för att