— Johanna, mitt älskade barn, jag har varit sträng mot dig i afton, eller huru? — Tycker du det? frågade Johanna med ett mildt, förtjusande småleende, hvari dock låg någonting sorgset. — Ja, svarade Rolf, sträng och orättvis, ty detta fel för hvilket jag tadlade dig, detta plötsliga försvinnande, som väckte min vrede, är endast att tillskrifva din outsägliga kärlek till mig...